Skolan, hemmet och institutionen del 1

Som en del av skolsystemet och en del av lärarutbildningen har jag haft uppfattningen att hemskolning, dvs. att elever får sin undervisning hemma, inte är särskilt bra för elever och för samhället. I och med att jag ventilerat denna åsikt så har jag stött på personer som anser att hemskolning är lika bra, eller bättre, än traditionell skola. Jag fick också en del lästips som jag kommer att kommentera i denna text. Efter dessa kommentarer kommer del 2 som handlar om skolan som institution och olika synsätt på detta. Del 3 kommer att handla om skolans uppdrag, syftet med skolan och skolans socialisering. För att förstå mitt tankesätt så kan min text om etik del 2 behöva läsas. Vi börjar.

Del 1 – Hemskolning

En rapport, gjord i USA och Kanada anser att hemskolning är bra på flera olika sätt. De tar dock upp en punkt, som är viktig att ha med sig:

“There are good reasons to be suspicious about easy

comparisons between the test scores of home

schooled and other students, since it is difficult to

ensure comparable testing conditions or levels of

student participation, among other reasons. However,

the number of scholars and studies comparing

the two groups continues to grow, bolstering

older studies.”

Vi bör alltså vara lite försiktiga med att jämföra resultat mellan provresultaten från hemskolade (HS) och traditionellt skolade (TS).

De viktigaste sakerna rapporten tar upp är:

  • Att många studier har visat att HS presterar bättre än TS. En av dessa studier visar att HS och privatskoleelever presterar lika bra men att de allmänna (public) presterar sämre.
  • HS har ingen fördel av att en eller båda föräldrarna är lärare.
  • HS tar bort en del av den negativa effekt socioekonomiska faktorer spelar in för elever. Elever med lågutbildade föräldrar presterar bättre med HS än i allmänna skolor.
  • HS i Kanada aktiverade sig väl på fritiden och genomsnittet för HS-elever i Kanada var 8 aktiviteter utanför hemmet.
  • Kanadensiska HS-elever har visar en större nöjdhet än de som gått i allmän skola, även om forskningen övertid inte är så omfattande.
  • Internet har hjälpt till med material för HS, som har gjort HS bättre än tidigare.

Mina kommentarer på rapporten.

För det första måste vi vara medvetna om att skolsystemen inte ser likadana ut i Amerika som de gör här i Sverige. Vi har inte samma uppdelning mellan privata och kommunala skolor eftersom vi har ett styrande organ som sköter övergripande kontroll, Skolverket. Vi har också instanser att vända sig till vid missnöje på utbildningen och kontinuerlig uppföljning för den individuella individen. Med det sagt så finns fortfarande stora brister i den svenska skolan, jag kommer till dem senare.

Den första punkten är en jämförelse mellan HS och TS, baserat på resultat. Precis vad som var så svårt att säga något om. Vi får inte veta vad det är som har mätts och vilka kunskaper det är som fått ta plats. Att jämföra utveckling genom summativa prov är mycket svårt. Att föräldrarna ska klara av att (objektivt) utvärdera sitt eget barn, utan adekvat utbildning, ser jag på med skepsis.

Att det inte spelar någon roll om föräldrarna är lärare eller inte är ett intressant påstående. Jag hittade inte något som stödde påståendet i rapporten, däremot fanns det information om föräldrarnas utbildning (s. 12).

– ”Home schooling parents have above-average levels of

education. Among American parents who home

school, 75 percent have studied beyond high school

compared with 56 percent of parents nationwide” – s. 12

75 % av de HS har föräldrar som har högskole-, eller universitetsutbildning. Att det finns en relation mellan föräldrarnas utbildningsnivå och studieresultat är inte något nytt, eller uppseendeväckande.

Familjesituationen hos HS-familjer är också relativt homogen med två föräldrar i hushållet (81 % i USA och 96,4 % i Kanada). Normen är med andra ord ett hushåll med två föräldrar där en eller båda föräldrarna har studerat på högskola/universitet. Jag kan säga att jag under denna läsning är något förvirrad eftersom studien skall visa att HS motverkar socioekonomiska skillnader, vilket jag inte anser går att utläsa ur en så homogen grupp. Den lilla del som har lågutbildade (definition?) föräldrar kanske klarar sig bättre än i Amerikas allmänna skolor – jag har dock ingen insyn i vilka skillnader som finns mellan privata och allmänna skolor i Amerika.

 

Rapporten visade också att HS-elever aktiverade sig utanför hemmet, med aktiviteter. Så kan det vara och det är gott. Att samarbeta med andra, utföra problemlösning och visa respekt för människor som inte delar ditt intresse/världsbild är en mycket viktig del av att vara en människa – eller medmänniska. Med tanke på den normativa sociokulturen så finns ju möjligheten/risken att det är genom föräldrarna som aktiviteterna startats eller att det främst handlar om idrotter (vilka är goda men skapar förhållningssätt baserat på en viss jargong). Skolan och dess form är en del i förberedelserna för ett vuxenliv, där vi vuxna inte avgränsar vår interaktion med människor till våra fritidsaktiviteter.

De två sista punkterna är inget som ställer HS mot TS. Självfallet bör skolan sträva efter att eleverna skall vara nöjda, däremot finns vissa delar i skolundervisningen som ger kunskap som inte går att få från hemmet, mycket om saker eleven inte tycker om men också saker som eleven inte vet att denna tycker om – innan de fått testa det. I del 3 kommer mer om de sociala delarna inom skolan och den skola som bygger på Vygoskijs forskning.

Annonser

2 thoughts on “Skolan, hemmet och institutionen del 1

  1. Jag tror man gör ett grundläggande tankefel om man vill mena att hemskolning ska lösa alla problem. Syftet med hemskolning är att lära barnen saker. Behovet av att möta andra människor, samarbeta osv finns inte i hemskolning. Det betyder inte att barnen inte får detta, bara att det ligger utanför hemskolningens område.

    Jag skulle vilja påpeka att den situation som finns i skolan, där man tvingas in i ett gruppsammanhang som man inte kan ta avstånd ifrån (det är skolplikt och alltså kriminellt att inte vara där) och där man enbart umgås med jämnåriga, är mer artificiellt än något sammanhang senare i livet.

    Det är betydligt mer lärorikt och realistiskt att träffa människor i olika åldrar, där man kan välja att ta avstånd från människor man inte kommer överens med, och det är betydligt mindre destruktivt mentalt än vad skolan är.

    Jag skulle aldrig i vuxen ålder finna mig i den psykosociala miljön som grundskolan var. Hade jag haft en kollega som betedde sig som klassens mobbare, så hade jag polisanmält honom. I skolan händer ingenting om man klagar och det är en socialistisk miljö så långt ifrån normal frivillig interaktion som man kan komma. Det har mer gemensamt med fängelser än med en arbetsplats. Iaf på den privata marknaden (hur det är att jobba i socialistiska konstruktioner som skolan vet jag lite om, det kanske är samma ångest där av frånvaro av möjlighet att påverka sin situation som för eleverna).

    • Hej Hanna,

      Tack för att du kommenterade!

      Hemundervisning (HU) är menat att lära ut, det är jag medveten om. Jag har också fått förståelse för att HU kan vara nödvändigt för vissa elever, som inte klarar av skolan. I valet mellan HU och ingen undervisning så är HU ett bättre val. Den som undervisar bör dock vara en lärare, är föräldern lärare så skulle jag ändå se att någon annan undervisar det barnet (en helt annan diskussion men jag ville ha det sagt).

      När det gäller det sociala så kan vi se på skolans syfte (kommer i del 3). Syftet är dock inte att efterlikna verkligheten utan att främja lärande. Mobbning, trakasserier, hot, otrygghet etc. är idag en del av skolan, det måste lärare och övrig personal, föräldrar och elever ta på större allvar. Att det inte får förekomma står i skollag, läroplan och värdegrund – det handlar om att sätta det i praktik och ta styrdokumenten på allvar. Vuxenmobbning existerar också, samt sociala sammanhang som kräver umgänge med människor en inte vill umgås med. Dock tas inte vuxenmobbning på lika stort allvar som mellan barn, det finns förbud mot kränkningar (i samhället och på de flesta arbetsplatserna i landet), dock finns få åtgärdsplaner.

      Att arbeta från hemmet och fritt kunna välja sitt umgänge, konfliktfritt, är inte heller normen. Det är heller inte en avspegling av ”verkligheten”. Det varken går eller borde göras försök att avspegla verkligheten eftersom vuxenvärlden inte en en homogen ”sanning”.

      Det är skolvärlden. Som finns i syfte att främja lärande.

      Åldersintegration har funnits i drygt 20 år och har prövats med olika resultat. Det som verkar fungera bäst är projekt inom genrepedagogik där det inte är klasser utan projekt som åldersintegreras, vilket gör att elever i olika åldrar kan tillföra olika delar i större projekt i en ämnesintegrerad undervisningsform.

      Jag tar med mig dina funderingar till nästkommande del och tackar än en gång för din åsikt. Tack.

      Vänligen
      Andreas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s