Invandringens nettokostnader

Jag har börjat se ett skifte i tendens från SD och dess sympatisörer. De börjar kliva in på mark som är något obeträdd från den sidan. Organisationer som BSS eller SD har mycket att vinna på affektion (känslor) när det gäller att före fram sina åsikter. Tanken om att ”den där personen får det som egentligen skulle ha varit mitt”, eller avund som det också heter, är något som lätt väcker känslor. Det kan förstärkas genom att tala om en viss mängd personer eller en viss kostnad. Begreppet kostnad brukar ligga nära tillhands, ”kostnaden för invandringen” brukar vara för stor för att Sverige ska klara av den. I samma veva kan det talas om ett maxtal av invandrare, som är uppnått – eller ”den kritiska massan är nådd”. Skiftet har kommit i att det faktiskt börjar komma lite beräkningar och ”fakta” från SD:s håll (tidigare har det gått bra att förstå detta med hjälp av ”sunt förnuft”). Fakta är bra. Främst för att den kan bemötas om den inte stämmer (det är svårt att säga till någon att det är fel på deras känsla). Jag ska försöka bena lite i den härvan här och nu.

Kostnaden, eller den möjliga besparingen, för stoppad invandring har uttalats till 120 miljarder kronor, enligt SD. Det gäller en mandat period, vilken är på 4 år. Summan blir då 30 miljarder per år (vilket är ett vanligt spann att använda när det gäller nationella beräkningar). I artikeln ovan nämns en kritik mot att SD inte tar hänsyn till intäkterna från invandring. Erik Almqvist svarade med att de räknar på väldigt små intäkter från tjänst (från invandrade personer).

Det nya i detta är att SD börjar få med sig fler personer som skall räkna på invandringens kostnader, ett Sisyfosarbete enligt mig. Att beräkna människor som kronor och ören är inte i enlighet med min människosyn, däremot kan det vara rimligt att se vårt samhälles faktiska begränsningar. Så länge vi är medvetna om, och respekterar alla, som värdiga människor.

Så… Om vi börjar räkna lite smått, gärna i jämförelse med hur det skulle vara om Sverige var ett företag (något som börjar bli verklighet med det nuvarande styret). Bruttokostnaden för invandringen är då 30 miljarder kronor per år. Nettoinvandringen för 2011 (det senaste året hos Migrationsinfo var 45 288 personer. Kostnaden för dessa är alltså 30 miljarder, vilket blir 662 427:- per person och år (30 000 000 000 / 45 288 = 662 427). Bara där skulle jag tänkta till lite… Men vi fortsätter.

Uppenbarligen tillkommer inte alla dessa pengar invandrarna direkt, jag har skrivit om inkomster för invandrare utan inkomst och länken till källan hittar du här. Beroende på möjligheter och vad som betalas av personen i fråga så skiljer det sig men jag räknar högt (mycket högt) på 120 000.- per år (10 000:-/månad). 120 000:- per person (alla som kommer är då vuxna och har rätt till denna summa) innebär en utgift på 5 434 560 000:- per år, ungefär 5,5 miljarder kronor. Det utbetalas direkt till invandrare (inkluderat boende eftersom de inte får denna summa om de får boende/mat betald, de ska de klara själva). De andra 24,5 miljarder kronorna är organisationen bakom, skola, utbildning, vård, fastighetsförvaltning, service kring asyl etc. och den lilla posten ”svinn” (vinster som kan göras på att systemet är väldigt märkligt uppbyggt).

Det första som bör beräknas är svinnet. Hur görs administration och hantering mer effektiv så att pengar inte kan försvinna ut till privata investerare? SD?

Sen bör vi fundera över om det verkligen är en besparing att ta bort alla tjänster (Migrationsverket, politiker etc. är det kanske inte så många som saknar med det finns ju annat) som har med invandrare att göra? Tusentals tjänster kommer att försvinna och trycka upp arbetslösheten i taket. De som tidigare arbetade med flyktingar, invandrare, integration etc. (samt lärare, specialpedagoger, ungdomsverksamhet och liknande) kommer att behöver söka arbete, eller bli arbetslösa (vilket gör att pengarna bara kommer från en annan utgiftspost). Färre invandrare men inte färre bidragstagare (men färre konsumenter).

Denna stora post kommer heller inte att kunna förändras över en natt och kommer inte att generera i så stora inkomster när den försvinner som SD räknar med, alla som arbetar med detta betalar tillbaks genom inkomstskatt, boende, konsumtion etc.

När vi nu talar om konsumtion så kan vi använda oss av företagsliknelsen, vi fortsätter per månad så blir det lättare att räkna och vi räknar billigt så att risk för mygel från min sida minimeras:

10 000:- per månad.

Boende: 3000:-

Mat: 2000:-

Övrigt 5000:-

Fastighetsskatten är 0,5 % av taxeringsvärdet för fastigheten (flerbostadshus). Värde 500 000:- för en lägenhet ger 2500:- i skatt (jag räknar per år då jag är osäker på vad som gäller). Återbetalning: 208:-

Mat har en moms på 12,5 %. Återbetalning: 240:-

Övrigt bör innefatta konsumtion av andra saker, vilket har en moms på 25 %. Återbetalning: 1250:-

Avdrag för företag görs, vilket gör att staten kan se det som ett utlägg de får tillbaks på 1698:- per månad och person. För alla invandrare som lever på bidrag (vilket var alla…) kan vi direkt plocka bort 76 899 024:- per månad, eller 922 788 288:- per år, nästan 1 miljard. Det jag räknat på är momsen på det som de köpt för sitt bidrag. Pengar som kommit från staten och återfaller till staten. Utan att bidragen delats ut så skulle de förmodligen lagts på något annat och inte nödvändigtvis återfallit till staten.

De pengar som använts och inte gått till skatt går, liksom det mesta nuförtiden, till företag som tillhanda håller tjänster eller varor. Fastighetsägaren, dennes anställda och hela den näringen. Matvarubranschen. Branscher inom detaljhandeln som får kunder, betalar lön och arbetsgivaravgifter, löntagaren betalar skatt (denne har kunnat ha jobb därför att bidragstagaren, och många fler människor såklart, handlat) och kan i sin tur konsumera eftersom denne har arbete. Och så fortsätter det.

Nu kanske inblicken i vilket arbete det är att göra dessa beräkningar, vilket gör att det är fullt förståeligt att SD inte har med nettokostnaden. Att däremot fokusera på bruttokostnaden (enbart utgifterna) och hålla dessa för ”sanna” eller ens rimliga är ju rätt galet. Att effektivisera administrationen är en helt annan sak och en helt annan kritik. Jag är kritisk till hanteringen av migranter och integrationen – främst för att skapa en sammanhållen gemenskap hos de svenska medborgarna. Det varierade intaget av nykomna invandrare varje år skapar inte så stora skillnader i utgifter eftersom den största utgiftsposten (som också genererar arbeten) är den administrativa delen.

Nu vill jag också säga att detta är beräknat innanför det system som finns idag. SD har inte visat tecken på ett systemskifte till något hållbart (konstant tillväxt är, som jag tidigare skrivit om och som publicerats här, ett problem).  Inte heller på att vilja minska sociala klyftor eller minska samhällsansvaret mellan lönearbetare och bidragstagare. Något jag skrivit om under Min tolkning av en grön ideologi.

Annonser

9 thoughts on “Invandringens nettokostnader

  1. Hej Andreas

    Man kan ju också använda sig av dina siffror och titta lite längre tillbaka. 1.8 Miljoner invandrare har anlänt sedan 1980 och enligt regeringen så jarbetarr 600.000 av dessa varje vecka, åtminstone 1 timme eller flera. Kvarstår då 1.2 miljoner x 10.000 = 120 Miljarder

    I Norge så räknar norska statistikmyndigheten SSB att varje (i detta fallet utomeuropeiska invandrare) kostar den norska staten 4.1 miljoner norska kronor
    http://www.hegnar.no/okonomi/article725638.ece

    Regeringen utredare Jan Ekberg kom 2006 fram till att invandringen kostar ungefär mellan 43-58 miljarder per år. Ekonomidocenten Jan Tullberg, som är knuten till Handelshögskolan i Stockholm, har i en kommande bok ”Invandring och mörkläggning” (Debattförlaget) uppgraderat kostnaderna till drygt tre procent av BNP, vilket är cirka 110 miljarder per år.
    http://www.newsmill.se/artikel/2013/03/11/sverige-klarar-inte-s-stor-invandring

    Vänligen Mats

    • Hej Mats, kul att du fortfarande läser!

      Jag har sett alla dessa beräkningar (samt Ekberg) och kan gå igenom vad jag tycker. Din första beräkning är inte helt korrekt ur mitt inläggs utgångspunkt. Där är det tidigare invandring och blir en fråga för integration, inte invandring. Om 1.8 miljoner människor invandrat sedan 1980 så bör några ha blivit svenska medborgare, vilket gör att de numera räknas som statistiska svenskar och inte är en av de 600 000 som jobbar. De är dock kvar som invandrade från 1980. Vi har ca 1,4 miljoner utlandsfödda i Sverige, totalt. Av dessa har en del blivit svenska medborgare över tid etc. Det finns inte 1.2 miljoner ”invandrare” utan jobb i riket, den som har gett dig dig infon har fel.
      Antalutlandsfödda i Sverige:(http://www.scb.se/Statistik/BE/BE0101/2011A01C/Den%20utrikes%20f%C3%B6dda%20befolkningen%20%C3%B6kar.pdf)

      Den norska beräkningen görs på utomeuropeiska invandrare och under hela deras livstid. räknar vi på vad det blir per år (med en livstid i Norge på 60 år) så blir det drygt 68 000:- per år, eller ca 6000:- per månad. Detta är de ”värsta” invandrarna och utgifterna blir mindre för de som kommer inom europa, kan läsa, har utbildning etc. Siffrorna har räknats ihop för att verka mer skrämmande =).

      Gällande Tullberg så är han lite ”gammal” när det gäller kritiken, motstånd i en ensidig beräkning eftersom han inte räknar med några andra inkomster än genom arbete (inkomstskatt). Vi vet alla att samhället inte skulle klara sig om det enbart var detta som tillkom staten. Ekberg gör en mer genomgående beräkning där han har med minskade kostnader för andra generationens invandrare etc. eftersom de inte har samma representation i fängelser osv. Det jag skriver om är fortfarande en rimligt kritik mot detta.

      Hela inlägget handlar om det svåra med att beräkna dolda vinster (men också dolda kostnader, vilket dock gärna påpekas – som ökade skattemedel till fängelser, helt rimligt men då bör också ökad kommers tas med som något positivt efter som de som får bidrag faktiskt konsumerar i Sverige för sitt bidrag). De som gör beräkningarna har inte hela bilden (eftersom det inte går att ha hela bilden), vilket gör att det inte finns något egentligt värde i att räkna på kostnaderna och beslutsfattning kring dessa kostnader. Skillnaden görs då i administrationen och hushållningen med den budget som skall hantera migration.

      Vänligen
      Andreas

  2. Givetvis finns det ett värde i att räkna på de kostnader som det går att räkna på. Inom nästan all forskning så måste man göra begränsningar när det gäller komplexitet och indirekta effekter. Att man inte kan ta hänsyn till allt är det normala men det gör inte beräkningarna dåliga för det.

    Ett grundproblemen med den invandring Sverige har är att den skapar befolkningstillväxt. Det finns en mängd negativa konsekvenser associerade med befolkningstillväxt. Exempelvis finns det beräkningar som visar hur det leder till negativa konsekvenser inom enskilda kommuner. Bostadsbrist, trafikproblem, sämre offentlig service, minskade grönområden, minskade antal vårdplatser per invånare, etc. Dessa kostnader syns inte på kalkylerna utan uppdagas som sämre livskvalité och sämre kvalité på offentliga tjänster. Skulle man ta hänsyn till dessa saker skulle kostnaderna stiga kraftigt.

    Ur ett ekologiskt perspektiv bidrar befolkningstillväxt till förlust av biologisk mångfald, miljöförstöring, utsläpp, ökar konsumtion av naturresurser, etc.

    Det är trots allt så att flera forskare som arbetar med hållbara samhällen faktiskt lyfter vikten av en stabil befolkningsmängd och begränsning av migration. Ett par exempel är Peter Victor:

    Och även Center for the advancement of a steady state economy (CASSE) där bland annat Herman Daly är aktiv. De har även även släppt boken ”Enough is Enough” där där ”stabilize population” är en av de 10 viktiga punkterna för ett hållbart samhälle. http://steadystate.org/discover/enough-is-enough/ En bok som Herman Daly hyllat.

    Så här skriver CASSE på sin site:

    ”In a steady state economy, population remains relatively stable, as births + immigrants = deaths + emigrants.”

    http://steadystate.org/discover/envisioning-the-good-life/population/

    • Hej Andreas tack för att du läst och kommenterat.

      Vi har ju haft befolkningen uppe tidigare så jag återkommer till den i slutet.

      Visst måste avgränsningar göras inom forskning, det är inte vad jag emotsätter mig. Att däremot basera politiska beslut på rapporter som bara delvis räknar på kostnader (till skillnad från faktiska utgifter) eftersom det inte är i närheten av nettokostnader som avses.

      Då avgränsningarna i detta fall blir så avgörande (vem räknas som invandrare, vilka kostnader avses, är det mellanskillnaden mellan om det skulle ha varit svenska barn som får pengarna som räknas på eller är varenda krona en utgift, vård, transport, användning av vägar etc.) att de inte kan ge en reell bild så bör det inte heller användas som underlag för beslut.

      Du säger att det skapar befolkningstillväxt, sedan fortsätter du argumentet utifrån att detta stämmer… Befolkningstillväxten tolkar jag som en befolkningstillväxt i Sverige (ungefär 1 % om vi räknar 100 000 invandrare eller 0,5 % om vi tar nettoinvandringen i senaste sammanställningen). Självfallet bör vi inte verka för en befolkningsökning. Nationellt kan det skada enskilda kommuner eftersom det är kommunen som får ta en stor del av kostnaden (som det innebär att husera nyanlända flyktingar/asylsökande), det är systemet och inte invandringen i sig. Tillika integrationen.

      Internationellt kommer inte antalet människor att minska bara för att folk stannar i sina hemländer, eller? Jag har tidigare förespråkat utveckling (som får stöd i den demografiska transitionen), utbildning, jämlikhet och trygghet som viktiga faktorer för en minskad befolkning – på hela jorden. Stoppad invandring och/eller minskade humanitära insatser kan förvisso se till att människor dör i sjukdomar eller krig, dock inget jag förespråkar eller ser som en rimlig framtid.

      Vi har tidigare varit inne på resursanvändningen, vilken du menat (som jag minns det) är av underordnad betydelse? Minskar vår användning radikalt så kommer vi inte att tära på resurserna i samma utsträckning som vi gör nu. I samband med aktivt arbete för en minskande befolkning, humant, kan vi planera en framtid utan ”aktiv befolkningsminskning” (undanhållande av medicin, inga militära fredsoperationer, inget bistånd etc.).

      Vänligen
      Andreas

      • Hej!

        Att författa en rapport om invandringens kostnader är inte mer komplext än mycket annat som det bedrivs forskning inom. Även med avgränsningar så ger det en god indikation på de faktiska kostnaderna, speciellt om marginalen är stor. Att helt avvisa denna typ av forskning som underlag blir en form av svartvitt tänkande. Vetenskapen är i praktiken ytterst sällan säker på något utan bedömer sannolikheter. Vi skulle tvingas lägga ned en mycket stor andel av vår forskning om man ställde de krav du ställer här.

        Det är inte bara systemet som gör det skadligt för enskilda kommuner. Det handlar även om att det blir fler människor inom ett givet område. Vår art är väldigt resurskrävande på olika sätt, både inom samhället men också inom ekosystemen. Även om vi optimerar samhällssystemen så kommer befolkningstillväxt att skapa nettokostnader på olika nivåer.

        Sen kvarstår problemen kring ekonomisk tillväxt eftersom befolkningstillväxt skapar ett behov av ekonomisk tillväxt samtidigt som det är en form av ohållbar tillväxt. Det är ju just därför som hållbarhetsforskare anser att en stabil befolkningsmängd är en viktig del i ett samhälle där det är nolltillväxt.

        Internationellt sett kommer befolkningstillväxten sannolikt att minska om folk tvingades stanna i sina hemländer. Det skulle skapa betydligt större incitament för familjeplanering, sociala- och ekonomiska reformer, etc. Visst kan det även leda till humanitära katastrofer men har man en ekocentrisk världsbild så lär man ju acceptera sånt eftersom det förekommer inom alla arter. Döden är en viktig del i naturens samspel – erkänner man inte det så är man per definition inte en ekocentrist.

        Ett grundproblem för obalansen mot naturen och andra arter är trots allt att vi länge övervärderat människoliv i relation till andra arter. Ingen annan art kommer ens i närheten av den extremt låga dödligheten som vi lyckats uppnå. Vem som helst som läst populationsekologi vet att döden är en central del för alla arter i alla ekosystem.

        Med det sagt tycker jag inte på något sätt att mänskligt lidande är önskvärt. Däremot ser jag tabuförklarandet av människoliv som något som står i direkt konflikt med ekocentrismen och andra arters existens. Tabuförklarar man människoliv så är man ju antingen antrocentrist eller biocentrist. Det senare strider helt mot hur naturen fungerar så det är inte ens en verklighetsförankrad syn.

      • Hej,

        Jag skulle nog säga att det finns en komplexitet med det som inte är jämförbar med områden utanför den humanistiska världen. Det som är jämförbart är saker som ingår i välfärden, eller inom utbildningsväsendet. Det är inte frågan om svåra avgränsningar utan om hur den information som framkommer med de avgränsningarna används. I detta fall säger ”forskning” att kostnaden för invandring är stor. Detta kan användas av exempelvis SD som giltiga argument för en begränsad invandring. Det finns också en polemik inom diskursen där de beräkningar som gjorts (främst Tullberg och Ekberg) har ifrågasatts, främst eftersom resultatet används som en obestridbar ”sanning”. Avgränsningarna är minst lika viktiga att tydliggöra i detta fall som resultatet.

        Utan utbildning och trygghet kommer det inte att finnas ekonomiska incitament för befolkningsstabilisering/minskning. Inte vad jag sett och inte historiskt (inte mer befolkningsminskning än att människor dör av svält, sjukdomar eller krig – det är inte familjeplanering).

        Resonemanget med att vi som kan mota döden har rätt till det men att vi inte ska hjälpa andra människor, ur ett ekocentriskt perspektiv, rimmar illa med rättvisa/jämlikhet. Logiskt borde vi plocka bort sjukhus även från väst för att minska antalet levande även här… Att resonera utifrån respekten för liv, inkluderat mänskligt, är inte antropocentriskt. Att däremot överutnyttja jorden för människans välbefinnande, utan tanke på naturen och ekosystemen är det.

        Jag anser med andra ord inte att det är fel att rädda människors liv. Att däremot leva som vi gör i väst, samtidigt som vi ska ”välja bort” andras liv för att det tär på resurserna ser jag som felaktigt.

        Vänligen
        Andreas

  3. Ping: Nu räcker det med daltandet! | Världen, politiken och miljön

  4. Ping: Debatten om invandringens pris | Världen, politiken och miljön

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s