Ett relationsråd (politikfritt)

Jag ska göra något så häpnadsväckande som att lägga politiken på hyllan i detta inlägg. För en gångs skull ska jag ta upp något som jag sett, som säkert är välkänt men som jag inte har läst i någon text. Texten finns säkert, men för mig är den ny =).

Det handlar om relationer. Kärleksrelationer, vänskapsrelationer och arbetsrelationer. Det handlar om uppoffring.

Bland det tråkigaste jag vet är att bädda sängar/hänga tvätt/vika tvätt/stryka – allt som har med textilier att göra. Jag städar hellre allt annat i hemmet, lagar all mat och diskar all disk. Inga problem. Under påsk var vi på landet och min fru kom upp från den stuga som vi skulle sova i och sade att hon packat upp men inte bäddat sängarna. Dags för mig att bli lite heroisk och plocka lite sambopoäng, tänkte jag. 

När jag står med påslakan upp till armbågarna och håller fast en kant med tänderna så slår mig tanken (det är denna tanke som jag hört så många gånger men inte fått konkretiserad): ”tänk om hon inte värderar min insats på samma sätt som jag skulle ha värderat den om det var hon som bäddade?”

Vad innebär detta då?

Jag insåg att det inte går att värdera min insats med mig själv som måttstock. Inte när det kommer till relationer. Vi är olika bra på olika saker och vi gillar/ogillar olika saker. Det kanske är fånigt, jag vet inte, men… Om vi skulle ta reda på vilka hushållssysslor vår partner ogillade mest. En lista med poäng 1 för det minst jobbiga och 10 för det mest jobbiga, sen fylls listan på med alla hushållssysslor. Om jag värderar bäddning som en 10:a men min partner tycker att det är en 3:a så kommer jag att utföra en 10:a men bara få sambopoäng för en 3:a (eftersom det är den som slipper som skall uppskatta arbetet). Då jag tycker att en tömning av diskmaskinen är ungefär en 2:a men jag vet att min fru tycker att det är riktigt jobbig så kommer jag att kunna göra något som inte är så jobbigt men få sambopoäng som är värda mycket mer.

Vi skall absolut sätta oss ner och göra denna lista. Då vet vi båda vilka uppgifter vi behöver dela upp (de som vi båda värderar över 6 eller så) och vilka vi frivilligt kan ta oss an. Det förutsätter såklart att vi är ärliga, sätter båda 10 på allt så förlorar det sitt syfte. Värderingen kan heller inte göras i jämförelse med att ligga i en hängmatta och dricka mojito, utan i jämförelse med andra sysslor. Vi slipper bråka om småsaker och slipper (förhoppningsvis) göra för många 10:or (gör vi dem så vet vi att det uppskattas eftersom vår partner tycker att det är lika jobbigt).

Detta bör kunna appliceras bland vänner (om det är en nära relation och de träffas ofta) men framför allt på arbetsplatser. Det kanske finns någon som tycker att det är riktigt roligt att stå i kassan medan andra vill rodda på lagret. Toalettstädningen kanske får delas upp mellan arbetskamraterna, men det kan också finnas någon som tycker att det är en liten stund av egentid (jag spekulerar här eftersom jag inte tycker det =)).

Poängen är att vi kanske inte har något för att ständigt ta kanterna på pizzan, om det visar sig att vår partner egentligen ville ha kanterna och också känner att hen offrar sig genom att äta mitten… (eller över/undersidan av en fralla etc.).

 

Annonser

One thought on “Ett relationsråd (politikfritt)

  1. Ping: Genusmedvetet föräldraskap | Världen, politiken och miljön

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s