Några ord i den sverigevänliga debatten

Delar av detta inlägg finns på Motarguments hemsida.

Jag läser (nu kanske några blir förvånade) faktiskt en del på sidor som Avpixlat, Nationell och Realisten. Oavsett vad jag tycker så är det intressant att få reda på hur människor ser på sin omvärld. Många av de som skriver, men främst de som läser, verkar se denna information som ”sanningen”. Personligen tycker jag att det är skrämmande att påståenden om det enda och det andra (främst migranter, ekonomi och flyktingpolitik) kan emottas med öppna armar på det sättet. Jag har också sett att det finns en debatt om huruvida Avpixlat är en rasistisk sida. Jag är benägen att säga ja. Anledningen är inte de inlägg som finns på sidan, de kan vara kritiska men orden är väl avvägda för att inte riskera någon form av hållbar anmälan. Det som fäller avgörandet för mig är kommentarsfältet och att de gör sken av att ge ”obekväma sanningar och åsikter om invandrings-, och migrationspolitik […]”. De motiverar sina val men som den PK-företrädare jag är så kan jag inte tycka att det finns skäliga motiveringar för att kränka andra människor (Avpixplat är inte en människa, det är en sida. Jag målar inte ut någon särskild skribent utan riktar detta till grundidén bakom sidan). Att inte förmoderera kommentarer när de skriver om de ämnen de gör (som väcker känslor och ibland kränkande uttalanden), trots att det skulle kunna få ett stopp på åsikten om dess rasism, verkar grunda sig i fria åsikter och rejäl takhöjd. Vilket senare har visat gäller, men inte för meningsmotståndare.

Nåja, det var inte Avpixlat jag skulle ge mig på, det finns fler nivåer i den strukturen (om du söker på orden jag går igenom så hittar du till lite mer intrikata sidor, jag kommer inte att nämna några vid namn men det finns en del skrämmande läsning… Vad sägs om att ha en forumtråd där du fyller i antalet skådade negrer under dagen…?). Vad jag tänkte gå igenom var några ord och begrepp som är rätt vanliga i det språkbruk som finns, främst i kommentarsfält (de mer ”seriösa” sidorna ser till att ha ryggen fri, de kan ju inte vara ansvariga för vad kleti och pleti skriver på deras sida…), och i vilket syfte de används. Jag har läst en del men är långt ifrån någon expert. Har du tips på fler ord/begrepp så kan du meddela mig (gärna med vad det betyder/står för). Trevlig läsning.

Batikhäxa: (från Metapedia – länk till hur Wikipedia benämner Metapedia): En kvinna (vanligtvis, även om män kan tillskrivas karaktärsdragen av en batikhäxa) som är politiskt korrekt, gärna vänster (även om hon har en hög inkomst) och är kritiskt till sociala orättvisor. Batik är en färgningsteknik från Java, vilket skall avspegla batikhäxans kläder. Ordet häxa är, historiskt sett, vanligt förekommande för att beskriva kvinnor med övernaturliga krafter, vilka är ett hot mot ”vanliga” människor. I Sverige pågick en jakt på häxor, som skulle dödas på grund av detta påstådda hot, under främst 1600-talet och kan benämnas ”Det stora oväsendet”. Syftet med att kalla någon batikhäxa är att sätta ett nedvärderande epitet på personen, som för tankarna till en skrämmande gammal kvinna med konstiga kläder. Således ett maktmedel.

Kulturberikare/berikare (länk till Motargument): Har använts av tyskar sedan första världskriget (då ”kulturträger”). Hitler använder samma ord i Mein Kampf för att benämna judar och andra kulturer. Benämningen har börjat användas i debatten i Sverige under senare år och avser, liksom i Nazityskland, de som kommer hit med främmande kultur för att ”berika” den inhemska (ironiskt och nedvärderande menat). Detta uttryck är också riktat direkt till människor med annan etnisk bakgrund än Svensk och är inte ett systemkritiskt begrepp. Skillnaden skulle vara om kritik framfördes rörande något specifikt för någon specifik kultur (exempelvis det abortmotstånd som håller på att vinna än mer mark i Europa).

Kulturmarxism/kulturmarxist: En teori som grundar sig i att vilja åskådliggöra maktstrukturer i samhället. Inom och mellan ex. familj, kön, etnicitet kulturell identitet etc. Benämningen har fått nytt liv under senare års debatter, främst från högergrupper i USA som menar att kulturmarxismen är den dolda agenda som syns genom politisk korrekthet och multikulturalism. Alla som är PK eller främjar ett heterogent kultursamhälle kan benämnas som kulturmarxist. Nedlåtande och används ibland för att få det att framstå som att vissa människor (gärna feministiska förgrundsfigurer) vill göra en höna av en fjäder (en fjäder som inte ens finns). Motståndare till kulturmarxism menar ofta att maktstrukturerna skall vara som de är och att det inte är något som behöver (över)analyseras djupare.

PK (Politiskt Korrekt): Det finns flera olika definitioner på begreppet. De som inte vill förknippas med PK brukar mena att det innefattar att följa den rådande debattrenden, för att skapa fördelar för sig själv. En annan benämning är att den som är PK använder språkbruk, politik, idéer och beteende för att minska minska sociala och institutionella konsekvenser på grund av: kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, etc. Vilket skulle göra att den som är politiskt inkorrekt vill något annat. I kontrast finns den politiska inkorrektheten, vilken istället skall vara en inställning som inte är hindrad av sociala/politiska normer (det är ok att bete sig lite hur som helst). Att mena att någon är PK är tänkt som en kritik mot att denne är stöpt i en social mall, där sociala normer är ett hinder för fritt tänkande. Jag som gärna ser mig som PK tolkar det dock som att jag har vanligt hyfs och bemöter mina medmänniskor med respekt.

Sjuklövern: En benämning som används på alla riksdagspartier (som en enhet) utom SD. Syftet är att sammanbinda dessa som en grå massa som alla tycker samma sak, och framför allt, inte är invandringskritisk. Kan användas för att skapa distinktionen ”vi” och ”dem” (är ni inte med oss så är ni mot oss). Ett retorik som verkar fungera bra eftersom det säger att alla andra partier är lika dåliga och att det bara finns ett parti som vill genomföra en förändring (till det som SD nu vill förändra till).

Skäggbarn: Används för att benämna, främst ensamkommande, barn som är så stora att de skulle kunna anses vara vuxna. Bestämmelserna gäller barn och ungdomar upp till 18 år. Vidare kan asyl ges av andra humanitära skäl. Kritiken skulle kunna göras mot de bestämmelser som rör dessa barn/ungdomar, som ofta inte flytt av egen vilja utan blivit ivägskickade av familjen (en tanke som inte riktigt finns med i debatten), men benämningen skäggbarn kan göras för att avhumanisera barnet och sprida signaler som riktar in sig på fusk eller felaktigheter i systemet. Ensamkommande personer kan ha lämnat mycket bakom sig, för att sedan bli behandlat i vårt system (som inte är så glatt som diverse media vill påskina), oavsett ålder.

Sverigevän/sverigeälskare: En person som älskar Sverige. Här går det att dra det hela lite längre, vilket ofta görs. Det räcker inte med att älska Sverige utan en bör direkt ogilla alla som inte är svenskar, eller som har en tanke som kan tolkas som ”mångkulturellt positiv”. Då är en inte en sverigevän, utan en sverigefiende/sverigehatare. En av de mest kända sverigefiender som figurerar (främst i kommentarsfält) är Fredrik Reinfeldt och en annan är Erik Ullenhag.

Yttrandefrihet: Jag har tidigare skrivit om yttrandefrihet och här kommer begreppet i förhållande till nätdebatten. När det gäller ”sverigevännernas” syn på yttrandefrihet så skall den innefatta alla. Utom de som kritiserar dem. Då kan något nedsättande ord (PK, batikhäxa etc.) vara på sin plats för att beskriva denna person. Vissa sidor raderar sådant (länk till privat blogg) som inte går i lag med den rådande normen på sidan, vilket kan tyckas märkligt av ”yttrandefrihetens försvarare”.

Annonser

13 thoughts on “Några ord i den sverigevänliga debatten

  1. Jag lutar nog åt de ”sverigevänliga” men använder inte de begrepp som du tar upp.

    Skulle dock vilja nyansera vissa av begreppen lite:
    *Batikhäxa – syftar på någon som var med under 68-rörelsen och som mentalt är kvar. Allt analyseras fortfarande utifrån den strukturella metod som användes för 45 år sedan och problemformulerandet är i stort sätt oförändrat. En batikhäxa anlägger ett kolonialt synsätt i det att mörkhyade alltid är offer och ljushyade alltid förtryckare.

    *Kulturberikare är en taget från massinvandringsförespråkarnas ”invandringen berikar.”. Visst är det nedsättande men det finns inga kopplingar till nazismen. Men den som söker skapa kopplingar kan nog få till de mest fantastiska samband.

    *Kulturmarxism – tillsammans med PK det enda av begreppen som jag använt en del. Har dock slutat nu när det har blivit ”trendigt”. Detta syftar på en värderelativ syn på kulturer där ett nästan schizofrent kombinerande av att peka på FN:s deklaration av de mänskliga rättigheterna och samtidigt undanta vissa kulturella sedvänjor från vissa invandrargrupper från kritik. Även om dessa sedvänjor går stick i stäv med de mänskliga rättigheterna. Det är som att man bedömer västerlänningar och icke västerlänningar efter två olika måttstockar där västerlänningarna har skyldigheter samt rättigheter medan icke västerlänningar inte förväntas ha samma skyldigheter. För mig är detta en sorts kolonial syn. En välvillig rasism där den mörkhyade inte förväntas kunna axla samma ansvar som västerlänningen.

    *PK har jag använt förut men nu har det gått inflation i ordet och liksom ”rasist” och ”främlingsfientlig” har det blivit urvattnat. Jag ser ”PK” som ett i högsta grad strukturaliserat tänkande som utgår från en viss analys och där vissa saker anses vara tabu och inte får diskuteras. George Orwell och ”tankebrott” kommer lite nära vad jag avser. Tankar som är ”verboten” ska suddas ut. PK anser jag inte ha något alls att göra med ”vanligt hyfs”. PK har att göra med hur man förhåller sig till vissa tankestrukturer och intellektuella spörsmål, och det att man har gränser som man inte får överträda (för vem vet vad som händer då?). ”Vanligt hyfs” ser jag som ett sätt att förhålla sig till andra individer, t.ex. reciprocitet: jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad. PK är abstraherat medan ”vanligt hyfs” är väldigt pragmatiskt.

    *Sjuklövern är ganska träffande men ändå kontraproduktivt. De senaste åren har den tidigare konservativa högern gått i en socioliberal riktning och det tillsammans med sossarnas tidigare steg åt högern gör att det numera är ganska svårt att skilja S och M åt. Tänk på att det var S som införde pensionsreforment på 90-talet. En reform som var så nyliberal att länder såsom USA förvånades av Sverige. I invandringsfrågan så står SD själv, men de åsikter som de står för gick att läsa i andra partiers partiprogram för bara tiotalet år sedan.

    *Skäggbarn syftar just på att det i en stor majoritet av fallen är unga män som kommer. Norge genomförde 2009 tandtester på asylsökande ensamkommande flyktingmän och det visade sig att den uppgivna åldern stämde i endast 7,7% av fallen. Citat från norsk artikel: ”- Vi ser jo dessverre daglig at mange er eldre enn de hevder. Det er synd at noen skal utnytte et system. Vi har oppdaget noen som er helt oppe i 30-årene. De utnytter et system som rammer andre enslige mindreårige som trenger beskyttelse, sier førsteamanuensis Sigrid I. Kvaal ved det odontologiske fakultet ved Universitetet i Oslo, som har laget rapporten for UDI.” I Sverige genomförs det åtminstone vad jag vet knappast några ålderskontroller. Länk till artikel: http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=552786

    *Sverigevän/-älskare – jag tror att begreppet har lite ålderdomlig och patriotisk innebörd. Det är lite 40-tal och Per Albin Hansson över det. Det manar till enighet och det att svenskarna är ett unikt folk (precis som alla andra folkgrupper är unika). Jag kan tänka mig att de som ses som ”fiender” är de som förefaller ha en politisk agenda som splittrar detta.

    *Yttrandefrihet – detta hör troligtvis ihop med PK och kulturmarxismen och synen på en tankehegemoni där man befinner sig i opposition. Media får enligt mig ta stort ansvar för detta då spektrumet för åsikter bland journalister är bedrövligt. Undersökningar av Kent Asp vid Göteborgs universitet visar att ca 70% av utfrågade journalister år 2011 sympatiserade med MP (41%), V (15%) och S (14%). Bland allmänheten var motsvarande siffror 45% (MP 12%, V 5% och S 28%). Det är uppseendeväckande och det förefaller rimligt att anta att det kan bli dissonans med medias problemformulerande och hur ”vanligt folk” ser på saker. Jag anser att det är svårt att kritisera ”sverigevänner” i denna fråga utan att det rikoschetterar på de som aktivt ställer sig i opposition mot ”sverigevännerna”.

    • Hej Gaikokujin,

      Mycket läsvärd kommentar. Beroende på vem som använder ordet så kan syfte och definition variera väldigt mycket. Jag kommenterar din kommentar mer ingående senare, av respekt för att det var en välskriven kommentar.

      Denna text ligger också uppe på Motarguments hemsida och jag undrar om jag får kopiera in din kommentar i kommentarsfältet på deras Facebooksida? Oavsett vad jag tycker så anser jag att en annan vinkel har ett stort värde.

      Återkommer som sagt med utförligare kommentar.

      Vänligen
      Andreas

      • Visst får du kopiera min kommentar. Men tänk på att den trots sin längd är skriven ganska snabbt och att jag skulle kunnat putsa på vissa formuleringar så att mina tankegångar kommer fram bättre (skulle kunna utveckla och omformulera vad jag skrev om ”kulturberikare”, men orkar inte ge mig in på det nu).
        Dessutom är det bara hur jag som individ ser på saken, inte som del av eller representant för någon ”SD-hop” eller ”Avpixlat-mobb”.
        Jag läser ofta på Avpixlat och tycker att de tar upp intressanta saker, men de är aningen grova och vulgära ibland. Kanske för att provocera? Fria Tider ser jag som aningen bättre, men bäst är Motpol där riktigt intellektuella resonemang förs.
        Tycker att SD har en rätt så rimlig invandringspolitik. Jag har bott i Japan och den faktiska invandringspolitiken där är betydligt striktare än något som SD har i sitt invandringspolitiska program. SD har inga lösningar utan har bara plockat upp den politik som fördes av de etablerade partierna förut.
        I en nationalstat med skattebaserad välfärd av den form som vi lever i så är denna invandringspolitik den rimligaste. Den politik som Centern börjat förespråka kommer ofelbart att leda till kollaps av detta system.

        Överlag så ogillar jag starkt den extremt polariserade diskussionen i Sverige. Det förefaller bara finns två sidor att välja och det ogillar jag starkt. Jag håller på och läser den utmärkta boken ”Är svensken människa – gemenskap och oberoende i det moderna Sverige” av Henrik Berggren och Lars Trädgårdh, och det förefaller som att det svartvita polariserandet har förekommit i den politiska diskussionen under lång tid. På något sätt känner jag det som att det har dragits till sin spets de senare åren.

        Personligen känner jag större ”lojalitet” med Japan än Sverige. Mitt nick betyder ”utländsk person” på japanska och som utlänning i Japan är man alltid medveten om att man är annorlunda. Skolbarn kan titta på en och säga ”hello” (de tror att man är amerikan) eller viska ”gaijin” (utlänning). Äldre japaner kan stelna till när de träffar på en och trots att man talar japanska så går det knappt att kommunicera. De kan förvisso ha dåliga erfarenheter av amerikaner. Att säga att man är svensk har faktiskt varit en bra öppning. Många japaner har en god uppfattning om det exotiska landet Sverige.
        Trots dessa erfarenheter så har jag aldrig känt mig kränkt på något vis. Jag är gäst i det ”utland” jag bor i och jag har inte samma nexus av erfarenheter, traditioner och dylikt som den infödde har – vad man kan kalla kulturellt kapital. Mina villkor som utlandsfödd är annorlunda. Det etniska spelar också in oavsett vad man tycker om det. Men om man anstränger sig så går det att leva i ett land som är kulturellt annorlunda än ens eget.

        Hur som helst, då jag har tendenser att skriva långt alltför långt så avslutar jag nu.

    • Hej igen Gaikokujin,

      Nu ska jag försöka ge ett mer nyanserat svar. Vill du ändra så kan du PM:a mig så redigerar jag din kommentar (då den skrevs ner snabbt).

      Batikhäxa: Som jag förstått det så är det inte specifikt de du menar utan alla som kan tänkas ”representera” det du menar och det jag menar. En ung kvinna (runt 30) kan benämnas som batikhäxa utan att för den delen ens vara född 1968. Syftet med att benämna någon som batikhäxa bli då att etikettera denna som ”knäpp” (typ). När det gäller de strukturalistiska tankegångarna så är det inte så enkelt att anse att alla mörkhyade är offer och alla ljushyade är förtryckare. Att vi fortfarande har kvar arvet från kolonialtiden håller jag med om, det finns mycket litteratur som stödjer detta och jag har tagit upp det vid flera tillfällen:

      https://andreasmeijer.wordpress.com/2012/09/22/invandring-ur-ett-historiskt-perspektiv-hela-texten/

      https://andreasmeijer.wordpress.com/2012/10/10/frihandel-fri-handel-och-imf/

      https://andreasmeijer.wordpress.com/2012/10/09/svarting-supportrar-och-attityder/

      Jag kommer att släppa det koloniala arvet i denna kommentar med hänvisning till det som står ovan.

      PK/kulturmarxism: Det finns ju problem när det gäller definitionen av detta och jag vet inte om jag är rätt person att ge en generell definition. Däremot vill jag nog hävda att praxis gällande begreppet/-en är det jag skrivet i inlägget. Motsatsen verkar hävda någon form av frihet, från de låsta sociala normerna (som kan vara felaktiga). Ser vi till den etiska definitionen av frihet så bör den vara underordnat ”rättvisa” (som etiskt begrepp). Rätten att inte bli kränkt etc. För att det skall innebära en reell frihet så måste den genomföras för att inte inskränka någon annans frihet (vilket självklart gör att även PK kan ställas i kontrast mot ex ”yttrandefrihet”, däremot kan vi då hänvisa till ”rättvisa”). Jag vet inte hur insatt du är i etik men jag utvecklar gärna om det behövs (kanske i ett eget inlägg).

      Skäggbarn: Begreppet i sig kan uppfattas som kränkande, oavsett vilka värden som ligger i begreppet. Jag ville visa vad som avsågs, vilket du också gör. Att problematiken finns har jag inte argumenterat emot, däremot är begreppet i sig så kränkande (tycker jag) att jag valde att ta med det. Det är till för att underminera det faktum att det kommer barn som inte har någon släkting och behöver hjälp. Används ”skäggbarn” generellt så kan alla ensamkommande barn förknippas med ”unga vuxna som inte har rätt till hjälp” (oavsett om personen har rätt till hjälp trots högre ålder).

      När det gäller kulturberikare så finns den koppling jag syftar på. Det kan vara så att de som menar det idag inte syftar på den nazistiska kopplingen eller ens är medveten om den, det förändrar dock inte att den finns. Ponerar vi att den inte finns så kvarstår det du skriver, att det är ett nedsättande begrepp för människor med annan etnisk bakgrund än den svenska, vilket är syftet med att använda begreppet i debatten (som jag har uppfattat det).

      Det sista jag tar upp här är sverigevän/fiende. I din andra kommentar (som jag inte kommer att kopiera in till Motargument) så skriver du att du är trött på polariseringen i debatten. Jag kan inte hålla med mer. När det gäller sverigevän/fiende så är det ett begrepp som har tagits upp av de som vill skapa en bipoläritet när det gäller invandringfrågan/rasism/invandrare etc. ”Är du inte med oss så är du emot oss”. Är du inte sverigevän, enligt de definitioner som har satts upp av den ”sverigevänliga eliten” så är du emot DEM och då per definition emot Sverige…

      Hur debatten måste föras för att vi ska kunna komma framåt är något jag tänkt ta upp, där jag förmodligen får väva in en del etik för att visa hur olika värden står emot varandra och att allt som inte har med dessa värden att göra (dilemmat) egentligen är irrelevant. Dock kommer ju även det inlägget att grundas i min subjektiva uppfattning, vilket absolut inte är någon ”sanning”.

      När det gäller argumentation och begrepp så måste hänsyn tas till praxis, i annat fall borde SAOB eller liknande fungera i alla lägen. Bara att mena att ordet ”fett” egentligen syftar på hög fetthalt kommer inte att förklara ordets praxis bland ungdomar (i alla fall på 90-talet)…

      Vänligen
      Andreas

  2. PK….
    definition 1) Pk: Är ganska snäll ibland med vissa saker. Men även elak ibland med vissa saker för att försäkra sig att man ej blir för pk o mesig. alldeles för pk: snälll välment mesig icke pk : inte snäll, inte mesig, elak, cool

    definition 2) pk: Lever inte sina åsikter, mest bara moralisera o rätta andra o försöka tvinga in andra i sina åsikter . Låtsas tycka som den tycker pga det anses rätt att tycka av andra endast. Försöka hålla sig själv och andra inom ramen. icke pk: har argument. Tycker verkligen som den tycker. moraliserar inte / försöker inte rätta andra en massa helatin. försöker inte tvinga in andra i sina åsikter . Lever sina åsikter

    Jag använder definition nr 2 !

    • Hej L,

      Tack för kommentaren.

      Definition 2 verkar vare en person som kan definieras som moralist? Eller har jag fel? Om denne har samma åsikter men lever efter detta och verkligen står för den åsikten så kanske definitionen förändras?

      Under ”icke pk” (sist) så menar du att det definieras av att personen har argument (jag ser inte hur det är beroende på VAD personen tycker, vad jag sett så kommer både PK och IPK med argument, mer eller mindre sakliga). Den som är PK tycker nog också som den tycker (eller som den säger att den tycker, annars är vi tillbaka på moralisten). Att ”rätta” andra är en fråga som kan närma sig. Anser en person att ett agerande är fel eller kränkande så är det vanligt att den som är PK vill förändra detta. I samhällsdebatten blir det ofta maktstrukturer, som IPK anser är ”struntsaker”, vilket kan vara anledningen till att PK kan förknippas med moraliserande (vilket kan bli fel om personen verkligen tycker att det är en felaktighet i samhället).

      När det gäller att tvinga in andra i sina åsikter så tycker jag mig ha sett detta i alla läger. Oftast gör vi väl det med hjälp av argument och skäl, vilket vår åsikt eller värdering står på? Om åsikterna delas eller att en part viker sig så kommer debatten att vara slut, oavsett vart på den politiskt korrekta skalan vi befinner oss…

      Som jag skrev så finns det flera olika definitioner och jag reflekterar bara över det du skriver. Innan någon generell definition finns så kommer PK att vara ett luddigt begrepp, precis som alla begrepp som har olika/luddiga definitioner.

      Vänligen
      Andreas

  3. jag tror du inte förstår riktigt vad jag menar. jag förklarade nog dåligt.
    alltså jag tänker nog ugefär som gajkokujin här åvan ser jag. tror jag. min definition (defiition 2) av pk har ingenting med nån särskild uppsättning åsikter å göra.

  4. jag ska försöka förklara om…

    tex
    ifall en person med definition 1 av pk kallar dig för pk kan det låta ungefär såhär… urs vad pk du är. Du är både feminist, mot mobbig , försvarar homosexuella och djur. du är snäll mot för många. urs vad snäll du är. urs vad pk
    medan ifall en person som anväder definition 2 av pk tänker… urs vad pk du verkar. du verkar inte tycka sådär påriktigt. du vill bara göra dig fin för din grupp. – personen tycker alltså det är nånting i ditt sätt som gör att det verkar som att du vill va politiskt korrekt bara för att det är politiskt korrekt o inte pga åsikternas skull

    definition 1) här ser man alltså det som att det är en särskild uppsättnig åsikter som gör en till pk . man är snäll. man vill hjälpa olika grupper tex . o om man gör för mycke snälla saker så kan man tycka ”urs vad pk” om den personen

    definition 2) här ser man det inte som det finns nån särskild uppsättnig åsikter som gör en till pk . man kan alltså ha samma åsikter som det som anses just nu vara korrekt politiskt att tycka… utan att verka politist korrekt av sig. Och man kan ha åsikter som inte stämmer in i vad som just nu anses va politiskt korrekt… man kanske är rasist eller anti-feminist eller homofob.. men ändå ha ett väldigt politiskt ”KORREKTERANDE” (?) beteende.. – här är det alltså sättet man har o inte självaste åsikterna som gör att man verkar pk

  5. Ping: » Några ord i den “Sverigevänliga” debatten

  6. Ping: Så lätt blir du rasist | Motargument

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s