Varför har jag engagerat mig politiskt?

Detta inlägg är inläst. Klicka nedan så kan du följa med i texten (eller bara lyssna):

”Kul att du håller på, politik är inte min grej”. Detta, eller något snarlikt, har jag hört många gånger. Jag har självfallet också varit en av de som sagt detta till de i min bekantskapskrets som valt att engagera sig politiskt. Ni ska inte tro att jag är en ”speciell” människa. Inte heller att jag inte utbildar mig eller ser politiken som en språngbräda för att göra karriär (då är det nog fel parti jag befinner mig i). För min del är det en drivkraft som är väldigt stark. En drivkraft som, historiskt sett, fått människor att utföra stordåd. Drivkraften heter rädsla.

Vad finns det att vara rädd för då? Det skulle kunna vara det samhällsklimat som går mot att stötta nationalismen (i Europa men också i stora delar av världen). Nationalism var något som var viktigt för länge sedan, när Europa hade kolonier över hela världen och till slut började kriga om vem som skulle ha det bäst (första och andra världskrigen).

Det skulle också kunna vara det ekonomiska klimat som ökar klyftor mellan fattiga och rika, något som varit en verklighet över lång tid men nu vet vi ju vilken effekt det kan ha på ett samhälle, i ett långsiktigt perspektiv. Att den ekonomiska normen följer den som Robin Hood stod för. Fast tvärtom.

Det skulle också kunna vara miljö-, och naturresursproblematiken som verkar ge mina barn eller barnbarn en framtid som liknar den i Mad Max eller Waterworld. En värld där avsaknaden av rent vatten är en verklighet för alla på jorden och inte bara de fattigaste 750 000 000 människorna (som det är idag).

Eller varför inte den minskade välfärd som jag skulle kunna känna mig snuvad på? Den välfärd som mina far-, och morföräldrar och inte minst mina föräldrar har byggt upp och rimligen borde få ta del av. Eller som jag skulle vilja fanns kvar för mig och mina barn om/när jag inte har den fysiska styrka och mentala hälsa som jag idag har. Eller att jag inser vad som händer när nedskärningar i skolan inte bara innebär att den enskilda eleven får svårare att hävda sig på både den nationella och internationella arbetsmarknaden, utan att det innebär ett kompetensfall för hela det svenska samhället.

För min del så spelar alla dessa saker in, tillsammans med många andra aspekter som att vi behöver avbryta vårt uttag från framtidens människor för att upprätthålla vår höga tillväxt (det kommer texter om det så jag tar inte detta nu). För min del så handlar det om att bryta mitt minimala engagemang som jag tidigare haft. Det engagemang som i stort sett går ut på att värna om miljön, så länge jag slipper göra något jobbigt. Det som har fått mig att inte agera för att någon annan säkert klarar av att förändra på ett bättre sätt än vad jag kan, vilket förmodligen stämmer, men om ingen förändring sker så är det mitt ansvar att bli den som kan förändra på ett bättre sätt.

Det finns många ideella organisationer som verkar för samma sak som jag/vi gör men som inte är politiskt bundna. Dessa organisationer gör ett arbete som kan vara det viktigaste när det gäller en samhällsomställning. De gör jobbet som har den mest rimliga möjligheten att få en samhällsförändring till stånd. De ekonomiska teorier som ligger till grund för hur vinster görs, mest effektivt, grundar sig i människans natur och att vi agerar i egenintresse (genom att förbättra vår egen ekonomiska situation). De organisationer som arbetar utanför den politiska sfären gör det tunga jobbet med att informera. Att informera om hur det står till med vår omvärld.

En ökad medvetenhet och en ökad insikt i det som kan bli fallet för välfärd och infrastruktur kan vara det som förändrar den politiska arenan. Det första hoppet står till att väljare inte lägger sin röst på de partier som aktivt motarbetar en ljus framtid (de partier som, likt en VD, vill visa en snabb vinst för att kunna plocka ut en stor bonus = få röster i valet). Det andra hoppet står till att partier som inte är bundna till en förlegad ideologi får ta plats på den politiska arenan och som med resiliens och öppenhet (utan att för den delen vara pragmatiska) vågar fatta de beslut som främjar en framtid som inte är postapokalyptisk. Därför.

Därför valde jag att engagera mig i ett litet parti med potential istället för att gå till någon av de ideologiskt förankrade jättarna som är fastkedjade av en norm som inte längre är gällande. Normen att större och mer är bättre. Det var under lång tid verkligheten. Så är det inte längre. Innan vi (eller våra barn) måste kämpa för den dagliga överlevnaden på ett sätt som vi (i Sverige) inte behövt göra på hundra år så är det dags att börja leva efter de förutsättningar vi har. Samhället är de familjer som medverkar i ”Lyxfällan”. De som inte har någon aning om att det krävs minst lika stor inkomst (återväxt) för att kunna bibehålla en slösaktig livsstil (överproduktion/överkonsumtion). I det lilla perspektivet kan de flesta tittare förstå hur det hänger ihop, jag undrar varför det är så svårt att se detsamma när det gäller samhället i stort?

Vi i Gröna partiet gör det vi kan för att verka på det politiska planet och det viktigaste vi kan göra är att informera om hur vi ser på omvärlden och vad som inte längre fungerar, det är 2013 nu – inte 1955. Less is more. EDIT: det verkar vara problem med att komma i på Gröna partiets hemsida just nu. Vi får jobba på det.

Min tolkning av en grön ideologi.

Länkar till intressanta organisationer (det finns ju rätt många men jag vill inte att det drunknar i ett stort antal och jag tar de som står mig nära):

Föräldrarvrålet

Radikalisera Klimatpolitiken.Nu

Annonser

5 thoughts on “Varför har jag engagerat mig politiskt?

  1. Det är vällovligt att engagera sig i politiken och göra något åt samhällsutvecklingen, som går åt fel håll. Det finns inte någon större vilja hos riksdagspartierna att ändra kurs när det gäller ödesproblemen.

    Mantrat är evig tillväxt trots att detta tär på jordens resurser i fråga om energitillgångar, skog, malmer och andra naturtillgångar. Man orsakar utsläpp som troligen skadar klimatet.

    Man talar om hållbar tillväxt, vad nu detta är. Här i landet har vi ett statligt verk som heter Tillväxtverket. men vi kanske hellre borde ha ett Hållbarhetsverk. Hur kan man skapa evig tillväxt när jorden har ändliga resurser?

    Det är bra med ett nytt parti som kan föra fram dessa frågor utan att linda in problemen i döljande omskrivningar. Man måste framföra de uppoffringar som kommer att drabba människorna om man skall klara övergången till ett nytt samhälle. Alternativet att inte göra någonting blir på sikt värre. De nuvarande riksdagspartierna vågar inte detta och den politiska eliten är beroende av det nuvarande samhället för sin karriär och har väl i stort sett heller inte insikten om vad som måste göras för att ställa om samhället.

    Det finns anledning att vara orolig för framtiden. Vi ser framväxten av olika ytterlighetsrörelser i Europa. Orsaken till detta torde vara tvåfaldig. Dels de drakoniska nedskärningar som vissa EU-länder tvingas till för att begränsa underskotten i sina statsbudgetar för att undvika statskonkurs. Detta drabbar befolkningarna som får sänkta löner, sänkta pensioner och en sänkning av levnadsstandarden rent generellt. Den andra orsaken är centraliseringen av makten inom EU och marschen mot en ny stat-Europas förenta stater. Detta accepteras inte av stora delar av befolkningarna i Europas nuvarande länder.

    I Sverige har det tidigare funnits en viss balans mellan arbete och kapital. Denna balans har nu tippat över till kapitalets favör. En av orsaken till detta är avregleringar och privatiseringar. Dessa har till stor del initierats av olika EU-direktiv. Kaoset i den avreglerade järnvägstrafiken har orsakats av EU:s olika järnvägsdirektiv. Många andra exempel finns.

    Allt skall konkurrentutsättas och drivas i privat regi. Grundläggande samhällsservice, som var för folket, är nu till för att ge aktieägare största möjliga vinst. Ett exempel: SJ AB har bara ett krav på sig från ägaren, att ge 11 % avkastning på kapitalet. Staten har inga krav på service, frekvens av trafik, böter för förseningar med mera.

    Sjukvården tycks befinna sig i ett ständigt kristillstånd. Här vill jag rekommendera Maciej Zarembas granskning av den svenska sjukvården, som började med en första artikel i DN den 17:e februari. Han pekar här på de absurda konsekvenserna av ett dolt systemskifte i svensk sjukvård. Ekonomins företräde framför patientens bästa. Drabbar patienter handgripligt.

    Välfärden minskar, skillnaden mellan olika grupper ökar, miljöförstöringen ökar.

    Jag växte upp under ”rekordåren” när allting pekade uppåt och jag ser med viss sorg på samhällsutvecklingen och är orolig för barn och barnbarns framtid och när jag själv behöver eventuellt behöver hjälp senare.

    Ett nytt samhälle krävs som har andra utgångspunkter i samhällsbygget än ständig förslitning av jordens resurser. Man måste också skapa trygghet för sina medborgare.

    Vi står inför stora problem och utmaningar i framtiden. Därför är det bra att det finns människor som kan verka för ett bättre samhälle i framtiden och använda ett synsätt där man inte sticker huvudet i sanden. Ett parti med nya utgångspunkter behövs!

    Detta var några spridda synpunkter beträffande samhällsutvecklingen.

    • Hej RM och tack för kommentaren.

      Ja, vi står ju fortfarande i startgroparna och får börja arbetet i rätt håll. Genom att kunna påverka och förhoppningsvis initiera en omställning när det gäller attityden till de värden som formar våra liv. Tyvärr är det en brutal verklighet vi måste rätta oss efter och förhoppningen att nå en reell politiks makt inom rimlig tid (valet 2014) är mycket liten. Att vi däremot kan vara en påverkande faktor och möjligtvis etablera oss i landstings-, och kommunalval är en mer rimlig ansats.

      Det bästa vore, som sagt, att de etablerade partierna fick stöd för en förändrad politik, så att de kände sig trygga i att genomföra en nödvändig samhällsomställning. Tills dess måste vi småpartier fortsätta kämpa så att vi kan påverka människor i deras vardag.

      Vänligen
      Andreas

  2. Du verkar vara en god människa.
    Dock tänker du fel i ditt riktiga tänk 🙂
    Jag menar att enda sättet att bryta den onda cirkel är att verka för ett helt annat system,inte utföra plastikkirurgi i det nuvarande.
    Ditt parti är inte banbrytande inom något tyvärr och tyvärr vandrar ditt parti i de etablerades fålla.
    Det finns imo bara en lösning och det är kommunism.
    Kapitalism,om än stundtals i snäll form leder till undergång.
    Det som var keynes blir Friedman,det ligger i kapitalismens natur.
    Missförstå mej nu inte,jag håller med dej i de flesta av dina iakttagelser,dock ser jag inte hur man ska kunna tygla det kapitalistiska systemet,historiskt har det bara gått i korta perioder,sedan tar kapitalismen natur ut sin rätt.
    Jag gillar både dina och Arvins inlägg i regel,men anser att man måste hugga huvudet av ormen,inte svansen.
    Må väl
    Håkan

  3. Tjena,återkommer i morgon. Bara en lapsus,kommunism är inte som många tror statisk och dogmatisk,tvärtom.
    Att Kina kallar sitt system kommunistiskt är bara löjligt,är vrålkapitalism.
    Ska sova nu,en dag i gruvan i morgon igen 🙂
    På återskrivande.
    Håkan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s