Befolkningsökningen och resursanvändningen

Hur många kan vi bli på denna planet? Talar vi om utrymme så kan vi mångdubblas eftersom det inte är det som är problemet. Det största problemet med att vi är så många vi är på jorden är att vi inte har obegränsat med resurser. Vi har inte nog med energi eller mat för att alla på jorden ska kunna leva som vi gör i väst. En viktig aspekt i det hela är just resursförbrukningen och hur den är fördelad på jorden. Jag börjar med några animationer från Gapminder (Hans Roslings sida):

Total oljekonsumtion (de länder som inte är med använde inte så mycket olja att de platsade)

Tillgänglig mat

Länder med extrem fattigdom

Användning av elektricitet

Jag vet att vissa personer anser att Hans Rosling är extremt positiv men jag väljer att använda denna data då den är lättöverskådlig. De tolkningar som görs kommer jag inte att beröra.Det finns de som anser att det största hotet för mänskligheten är den växande populationen. Visst ligger det mycket i det. Men det är, som jag tidigare skrev, inte antalet som är avgörande utan hur vi använder resurserna. Västvärlden, tillsammans med några oljeländer, använder flerdubbelt så mycket resurser som de fattigaste länderna, här är en animation över elanvändning per person i världen.

Pimentel och Wilson (kritiska till populationsmängden) skrev detta för några år sedan:

As the world population continues to expand, all vital natural resources will have to be divided among increasing numbers of people and per-capita availability will decline to low levels. When that occurs, it will become quite difficult to maintain prosperity, a quality life, and even personal freedoms for those who already enjoy them, much less secure those benefits for the billions currently living without. Meeting this challenge will test humanity’s resourcefulness and goodwill to the utmost.” (länken till orginalet är borta men Gary Peters har skrivit om det) – länk till Peters

Här kan vi läsa att ett av de stora problemen är att vi som redan har uppnått ett gott liv kommer att ha svårt att behålla det. Däri ligger kärnan i mycket av argumenten för att vi bör se till att begränsa befolkningen med styrmedel om födelseantal (genom sterilisering etc.). ”Blir de fler och får det bättre så kommer vi att behöva dela med oss”. Vi har ett ansvar här, anser jag. Ett ansvar att bana vägen för de länder som har en stor befolkning som börjar kliva uppåt när det gäller ekonomisk, materiell och infrastrukturell standard. Vi måste visa att det går att leva bra liv, fövisso utan det överflöd som vi idag har. Peters skriver även:

”In most of the rich world, people can no longer differentiate between needs and wants because they are already well off; they view themselves on a sliding scale that is constantly adjusted upward.”

För att vi ska kunna leva värdiga liv, globalt, så krävs det att vi som har möjligheten (vi som inte behöver kämpa för våra liv dagligen) ser till att förbättra vår resursanvändning och gör medvetna val gällande konsumtion och levnadsstandard. Att vi respekterar varandra idag och imorgon, här i väst och där någon annanstans.

Ser vi på en animation som visar medelåldern de senaste åren så kan vi snabbt se att det är i de fattiga länderna som medelåldern är lägst, barnadödligheten är stor, vilket medför att varje kvinna (i snitt) kommer att föda fler barn för att säkra framtiden.

När det gäller antalet födda och döda så går det att koppla det till något som kallas den demografiska transitionen. Det innebär, kortfattat, att det föds många barn i ett land som har hög dödlighet. Antalet födda brukar vanligtvis släpa efter när det gäller utvecklingen, vilket gör att vi får en snabb befolkningsökning (som har skett under de senaste 50 åren då antalet döda har kunnat hållas nere med hjälp av mediciner, sjukhus och annan utveckling). Efter hand så kommer det inte att vara nödvändigt att föda lika många barn eftersom de flesta överlever. Ett stickspår är också att en sammankoppling till den kvinnliga emancipationen kan göras eftersom antalet födda barn också påverkas av hur samhället värderar kvinnor (jämlikt eller som barnalstrare). Antalet födda kommer att minska och som det ser ut så kommer även populationen överlag att minska, förutsatt att tryggheten att överleva infinner sig.

Att mena att vi måste börja inverka på de fattiga ländernas befolkning genom att hämma den med våldsamma medel, bara för att kunna upprätthålla vår standard är, enligt mig, inhumant. Vi behöver tänka om och värna om framtiden. Inte genom att utöka förtrycket på fattigare länder, utan genom att ta fram de medel som krävs för att fattigare länder ska kunna utveckla en grundtrygghet. En grundtrygghet som innebär att de inte behöver föda 8 barn för att 3 ska nå vuxen ålder. Vi måste minska vår konsumtion, vi måste avbryta tillväxten, med start i den ekonomiska och vi måste ta vårt ansvar för oss själva och för våra barn.

Jag har skrivit om globala orättvisor:

Frihandel och IMF

Serien ”Invandring ur ett historiskt perspektiv” går också in på ämnet.

Och om den gröna ideologin

Annonser

4 thoughts on “Befolkningsökningen och resursanvändningen

  1. Befolkningsmängden och befolkningstillväxten gäller inte bara ur ett globalt perspektiv. Och ur det globala perspektivet så handlar det inte bara om en snedfördelning av resurser utan det handlar även om en överanvändning av resurser. En idag rättvis fördelning av resurser skulle innebära en konsumtionsnivå under den på Kuba, fortsätter trenden så kommer en hållbar konsumtion kring 2050 ligga på samma nivå som Somalia eller Nordkorea. Om folk inte accepterar en sådan nivå så innebär det att vi är för många.

    Tar man hänsyn till resiliens så handlar det även om relationen mellan biokapacitet och antal människor på en lokal nivå. Då kan man se att drygt 50 länder har en problematisk relation mellan antalet människor och möjlighet till lokal försörjning. Av dessa länder är ungefär 80 procent fattiga länder och fram till 2050 kommer fler länder hamna i samma sits och dessa länders situation bli ännu mer problematisk. Väger man in biologisk mångfald så är det ännu värre.

    Många fattiga länder inser att deras befolkningstillväxt är problematisk och hotar deras framtid. Varför gör sällan miljörörelsen det?

    • Hej Andreas,

      Vi har ju haft denna diskussion på Gröna partiets facebooksida så jag undrar om det är något mer du vill ta upp?

      Vi anser också att befolkningsökningen är problematisk men inte att vi bör genomföra åtgärder som går emot människors livsrespekt.

      Genom utbildning, utveckling och möjliga lösningar (samt minskad konsumtion) så har vi en möjlighet att komma åt fattigdom, vilket är en orsak till höga födelsetal.

      Jag trodde att jag svarat dig men jag sammanfatta svaret här om du vill det?

      Vänligen
      Andreas

      • Ja, vi har haft en diskussion på Facebook, dock har jag inte gett dig ett svar efter du hänvisat till detta inlägg. Nackdelen med att diskutera på Facebook är att diskussionerna efter ett tag blir svåra att hitta.

        Samtidigt ansåg jag att andra som läser blogginlägget kunde dra nytta av mina argument och därför repeterade jag dem här.

        Scenariot där vi står emellan radikala åtgärder mot barnafödande eller framtida svältkatastrofer kan ju inte uteslutas och därför anser jag att det bör diskuteras.

      • Hej igen Andreas,

        Visst är det så att debatten kan tas upp på flera ställen. Helt klart. Jag återkommer med ett mer sammanfattat svar än det du fick på Facebook så kan vi fortsätta därifrån.

        Vänligen
        Andreas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s