Könsneutrala leksakskataloger

Så var det min tur att ge mig in i debatten om de könsneutrala leksakskatalogerna som har fått internationell uppmärksamhet. Vi kan läsa om detta i SvD där internationella reaktioner på katalogerna uppmärksammas. I Sverige finns dock positiv respons på detta. Vad är det som är problemet? Vad är det som gör att människor blir så upprörda? I gammal vanlig floskelanda kommer inlägget att handla om makt.

För det första så verkar det inte vara så höga röster när det gäller de flickor som leker med ”pojkleksaker”. Hur kan det komma sig? I internationella debattforum finns debatten, där svenskar får försvara sig mot kommentarer som:

and where did they put the boy’s testicles?” – Länk (en kommentar till artikeln).

Klickar jag vidare i kommentarerna på ”worst rated” så kommer denna upp:

This has nothing to do with being ”gender neutral” – it is yet another example of the society wide feminisation of boys and young men. Let us not forget those feminists who described boys as ”failed girl” – answer, as in so many many things, is that the fault lies with males so adjust them accordingly.”

Vilket till viss del avspeglar att det är omvandlingen av pojkar som är den stora boven. Att det är där som problemet finns. Vad beror det på? Varför är det omvandlingen av mannen, eller i detta fall pojken, som är det stora problemet?

Jag har tidigare skrivit om ordet ”man” samt om vad som definierar mig som man:

Det finns vissa saker som definierar mig som man. Mer än det är det saker som definierar mig som inte kvinna. Den sociala normen säger till mig att jag inte skall bära nagellack, ha små handväskor, tycka om rysch-pysch, bära kort kjol, raka benen, bete mig fjolligt (då kan jag väl för all del vara man men kopplingen gör då till min sexualitet – jag blir socialt homosexuell). Ni kan säkert tänka ut några saker till som är definierande för det ena eller det andra könet. Detta mina vänner är vad som skapat mitt sociala kön.” – Länk

För att upprätthålla den sociala normen man, eller manlig så måste alltså någon motpol finnas. I detta fall blir det kvinna. Är jag man så kan jag inte samtidigt vara kvinna. Inte fysiskt och inte socialt. Eftersom man och manlighet är normen så skär det sig inte lika illa för en kvinna att ta till sig och använda manligt sociala uttryck. Därav att ramaskriet inte är lika högt för de flickor som håller i vapen (vilket är en manlig norm att bära).

Däremot när vi kommer till pojkarna som håller i dockor. Att leka med dockor är något som definierar den kvinnliga (flickiga) leken. Ska barnet definieras som pojke så bör det ägna sig åt saker som tillhör den manliga (pojkiga) normen. Detta skall definieras mot det kvinnliga och att avstånd skall finnas. Så är vårt samhälle uppbyggt och så fungerar könsrollerna.

Men det här med makt då?

Det finns säkert de som inte håller med mig här men jag påstår att den sociala makten är manlig. Att samhället är byggd kring mannen som maktsymbol. För att upprätthålla det så går det inte för sig att en man med makt är inne och vandrar på ett område som är ”lägre” ur maktsynpunkt. Att det barn som ska vara en naturlig del av makten hänför sig åt saker som ”de underlägsna” sysslar med. Att den som bör ha den egentliga makten inte tar den utan ”indoktrineras” i att välja fritt, eller åtminstone se att det finns val att göra.

I Sverige finns ett accepterat arbete för jämställdhet, vilket inte finns i andra länder. När svenskar menar att människor i andra länder inte förstår jämställdhetsdebatten så är jag beredd att hålla med. Föräldrar i Sverige har rätt till barnomsorg, lika fördelning av föräldrapeng, barnbidrag. Vi har fri abort (till en viss vecka), vi bör (teoretiskt) vara lika inför lagen och ett arbete för att både kvinnor och män skall få samma möjligheter på arbetsmarknaden görs (även om det är trögt på de högre maktpositionerna – vi har ju än så länge inte haft en kvinnlig statsminister…). Detta har inte uppstått genom att vi fortsatt hålla på den normativa könsmaktsordningen. Detta har inte uppstått genom att kvinnor tyst har tagit hand om hemmet och stöttat sin make i karriären, genom att se till att maten står på bordet och skjortan är struken. Det har uppstått för att kvinnan ville göra karriär själv och ta de rättigheter som kvinnan, som människa, har. Självfallet innebär det att den räkmacka som den manliga sfären som männen har fått glida på plockas bort och de kan bli tvingade att kämpa för sin tidigare ”naturliga” maktposition i samhället. Det är ett hårt slag mot den manliga maktsfären, men ur ett rättvist perspektiv är det väl inte hållbart att få födas in i större makt bara för att någon har en penis?

Kontentan av denna text är: Vi definieras av det vi inte är. En man som uppför sig normativt ”kvinnligt” är ingen ”riktig” man. Det är ett socialt påhitt och det är anledningen till detta som debatten bör fokusera på. Varför är det så? Varför ska vi behöva anpassa oss till de indoktrinerade könsroller som vi historiskt har blivit matade med? Varför är det så svårt att kliva utanför normen? Varför blir det rabalder om både flickor och pojkar leker med dockor?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s