Kungliga fördelar och religiösa hinder.

Ska jag vara helt ärlig så är det inget som jag bryr mig vidare mycket om, förutom att jag känner mig lite less på att Sveriges största bidragstagare blir så hyllade för allt de tar sig för. Nu har alltså Prinsessan Madeleine, 30 år gammal, förlovat sig. Jippie. Hennes blivande man verkar ha pengar, som inte är bidrag – bra det. Men jag skall inte solka ner deras lycka, det är ju trevligt med folk som blir kära och jag önskar dem lycka till. Med det, vidare till fenomenet kungafamiljen. 

För det första har vi en statschef som inte har några särskilt betungande arbetsuppgifter. Han ska synas då och då, tala till nationen en gång per år och tydligen engagera sig i miljöfrågor (synd att han inte har rösträtt…). För detta arbete är han och hans familj i stort sett ekonomiskt oberoende. Apanaget (bidraget) uppgår till drygt 100 000 000 kronor per år, vilket vi undersåtar betalar. Ett gäng miljoner går till att hålla alla slott och ägor i drift, en del går till museiverksamhet och en del går till att täcka utgifterna som kungen och hans familj har. Vi vet inte hur mycket som går dit för kungen har ingen plikt att redovisa detta. Det går dock inte så bra för kungen (jag vet förvisso inte hur det är tänkt att han ska tjäna pengar, men förmodligen går det åt mer pengar än vad som är budgeterat) eftersom vi måste skjuta till några kronor utöver det som är budgeterat. Personligen tycker jag att vi får väldigt lite för de pengar vi lägger på detta, men det är kanske bara jag. Den personliga servicen borde kanske skötas av Carema eftersom de verkar vara fenor på att vända på slantarna och göra service till något vinstgivande.

För övrigt så har vår yngsta prinsessa ingått förlovning med en person som tillhör en religiös grupp som inte är tillåten att tillhöra om en är medlem i kungafamiljen, katolicismen. Kungahuset menar att detta inte är något problem, vilket det förmodligen heller inte är eftersom Madeleine inte är statschef. Kungahuset skall dock tillhöra den Augsburgska bekännelsen.

Än en gång är det inte av något vidare intresse för mig. Vad mig anbelangar får hon och hennes familj tillhöra precis vilken religion de vill. Men jag undrar hur samtalet hade gått om hennes blivande make inte hade varit katolik (vilka förvisso har rätt skrämmande seder på sina håll: omskärelse och abort som exempel), utan… muslim (jätteflämt!!)?

Det hela grundar sig förmodligen i att jag inte har så mycket till övers för de som åtnjuter extrema fördelar i samhället bara på grund av den familj som de föds in i. Adel är förvisso inräknade men i dagsläget är det till kungafamiljen som vi andra betalar, för att upprätthålla fenomenet. De som skapat sin förmögenhet genom affärer och annat kan förvisso ha fifflat och vi fått betala på något sätt – men det är inte inskrivet i lagen att vi måste betala för deras rikedom. Ska vi ha en statschef så vill jag kunna rösta fram hen!

Annonser

17 thoughts on “Kungliga fördelar och religiösa hinder.

  1. Hej Andreas,

    För en gångs skull har jag en helt annan åsikt än dig. Jag skulle aldrig i livet vilja byta ut vårt nuvarande statsskick mot republik. Jag har massvis av argument, men för att inte bli för långrandig nöjer jag med två, Alternativ till monarki och
    Pengarna.

    1 Alternativ till Monarki
    För mig räcker denna punkt för att bli hängiven rojalist. Det troligaste om vi tar bort monarkin är att Sverige blir en s.k. parlamentarisk republik. Sådana finns det gott om exempel på i vår närhet, och här kan man bilda sig en ungefärlig uppfattning om hur en ev. framtida president kommer att vara. Här kommer 12 exempel på presidenter i parlamentariska republiker i vår närhet:

    Tyskland – Joachim Gauck – 72 år
    Italien – Giorgio Napolitano – 87 år
    Polen – Bronisław Komorowski – 60 år
    Österrike – Heinz Fischer – 69 år
    Tjeckien – Václav Klaus – 71 år
    Slovakien – Ivan Gašparovič – 71 år
    Ungern – János Áder – 53 år
    Slovenien – Danilo Türk – 60 år
    Portugal – Aníbal Cavaco Silva – 73 år
    Litauen – Dalia Grybauskaitė – 56 år (Se där, en kvinna!)
    Lettland – Andris Bērziņš – 67 år
    Estland – Toomas Hendrik Ilves – 59 år

    Vilket härligt gäng vad? Här har vi ett tvärsnitt på parlamentariska presidenter. Vår framtida president kommer alltså ha ungefär följande profil:

    Man
    ca 66,5 år
    Grå/Tunnhårig
    Avdankad politiker
    Totalt okänd utanför landets gränser

    Nu tänker säkert många att vi i Sverige minsann är annorlunda. Vi kommer välja en ungdomlig, fräsig tjej till president för att vi är så fantasifulla. Till dem som tror det kan de ju börja och titta på vårt track rekord av statsministrar, som ju är demokratiskt valda. Vi tillhör en unik skara länder som aldrig haft annat än vita män i övre medelåldern på posten. Vare sig kvinnor eller människor med annan hudfärg göra sig besvär i den skaran. I det avseendet ligger vi långt efter i kölvattnet jämfört med länder som t.ex. Finland (har haft kvinnlig president + statsminister t.o.m. samtidigt ett tag) eller USA (Mörkhyad), länder som vi annars anser ha en del kvar att göra i jämlikhetsfrågan.

    Det är ju faktiskt lite lustigt i sammanhanget att vår kung råkar vara just man, 66,5 år och grå/tunnhårig i denna jämförelse. Däremot är han helt fri från gamla politiska dygder, och är nog betydligt mer namnkunnig utomlands än herrarna och damen i listan ovan, vilket jag ser som ett stort plus när man är statschef

    2 Pengarna
    Ett av de vanligaste argumenten för monarkimotståndare är att det kostar så mkt. 124 millar spenderar man 2013, hela 0,15 promille av statens inkomster. Man kan i budgeten konstatera att staten spenderar mer pengar på bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar än på kungahuset. Och då skall man dessutom betänka att en betydande del som sagt går till slott och museer, en utgift som staten kommer att ha ändå.

    Hur mycket pengar slänger då vi stackars undersåtar bort på kungahuset? Om vi tar oss som så vackert heter ”sysselsatta” i Sverige så var vi ca 4,7 miljoner 2011. (källa SCB). Det innebär att vi kastar bort horribla 26 kr per person och år på kungahuset. De som använder argumentet pengar vill uppenbarligen byta bort monarkin mot en extra latte per år.

    Dessutom, hur vet vi att det blir så mycket billigare med republik? En president kostar också pengar. Dessutom måste man finansiera ett val med jämna mellanrum, något vi slipper idag.

    Monarkin må vara en odemokratisk inrättning, men om alternativet blir Bosse Ringholm som president – Då avstår jag gärna från den där latten.

    • Hej Alf,

      Du behöver absolut inte hålla med.

      Jag menar dock inte att vi bör ha republik. Statsministern och ministrarna kan gott och väl sköta representationen. Inga ytterligare val och ingen större maktskillnad mot den som statsministern har idag.

      Gällande pengarna så handlar det om att kungafamiljen är en institution som inte längre fyller något väsentligt syfte (det är representationen, men den kan de folkvalda sköta). Utgifterna förutom kungens privata utlägg är inte så höga i sammanhanget, det håller jag med om. Skall det skattefinansieras så bör allmänheten också ha fri tillgång till det vi betalar för.

      Vänligen
      Andreas

  2. Hej igen,

    Det jag har svårt för vad gäller mycket av den argumentation mot monarki är det här med principer. Sakfrågan får smått löjliga proportioner när man argumenterar om principer istället för att se på den faktiska omfattningen. Om du t.ex. ger 40 spänn till en polare så lär du knappast kräva att han redovisar i detalj hur han använt dem. 40 spänn är i sammanhanget lika stor del av en normalinkomst i Sverige som appanaget är relativt statsbudgeten. Är det verkligen något som det är värt att kliva upp på barrikaderna för?

    Hade din polare å andra sidan velat ha 4000 skulle du säkert vara intresserad av vad han skall göra med dem, och samma sak hade gällt kungahuset i det fallet.

    • Hej Alf,

      Fast valfrågor (debatten om körkort till invandrare) och mediadrev startas av betydligt mindre summa pengar.

      Mellan dig och din polare finns en relation. Skulle kungahuset drivas av privata donationer så skulle jag inte bry mig…

      Att 100 000 000 är för lite när det gäller kungen är ett helt tokigt argument om vi jämför med alla småören som det sparas på inom välfärden (nej, privatisering är ingen ursäkt – det är en orsak).

      Det är ingen stor utgiftspost när det gäller hela budgeten och jag kan vara med och betala – men ta bort kungafamiljen, behåll byggnader och förvalta museiverksamheten. Varför de ska leva i överflöd och lyx bara för att de har rätt efternamn är lika rimligt som fideikommiss… Bidrag till människor som knappt har råd att äta dras det gladeligen in på för att de inte kände till varenda regel (föräldrapenning, sjukpenning, a-kassa, SOC, bostadsbidrag etc.). Enligt dig bör vi inte kontrollera dessa människor heller (principen att inte kontrollera gör att bidragen skjuter i höjden eftersom de fattigare av bidragstagarna är väsentligt fler, men om vi ser på varje enskild individ så är utgiften för staten banal – vi måste se på det principiellt) eftersom det är småslantar.

      Har någon, som jag har, uppfattningen att representationen kan skötas av någon annan så tappar kungahuset sin menig och bör bedömas som andra statliga utgifter. Skulle pengarna gå till statsministern så skulle det (med rätta) bli ramaskri, hen måste förtjäna sin position och kan inte vara skyddad av positionen i alla lägen, utan egentligt ansvar.

  3. Det är inte bara du. Kungahuset är enormt överskattat när det gäller PR.

    Sedan om det här med monarki eller republik. Det är samma fenomen som kapitalism eller kommunism. Det behöver inte vara antingen eller och definitivt inte både och.

    Den modell jag förespråkar är demokrati. Utan president. Samtliga uppgifter som statschefen utför kan nämligen utföras inom befintliga ämbeten. Möjligt att det är vad som avses med ”modern republik”, men jag är faktiskt inte helt säker.

    En president vore minst lika värdelös som en monark. Jag säger ner med monarkin, nej till president och ja till demokratin.

  4. Och ska vi ha kvar kungahuset så får de fanimej göra som alla andra och privatisera skiten. Dock utan statliga bidrag. De kan säkert klara sig bra på att sälja vykort och tigga från rojalisterna.

    • Hej Trulpen,

      De kommer inte att klara sig bra på att sälja vykort och jag önskar dem inget ont. För min del kan vi betala en lagom stor bostad med tillhörande vakter åt kungen och drottningen. De andra har ju utbildningar och möjligheter att göra något annat och bör inte behöva bidrag längre.

      Missförstå mig inte. Jag har inget emot kungafamiljen i sig, de har heller inte haft något val i frågan, jag är emot institutionen och den klasskillnad som det är på folk och folk. Jag är emot att fördelar åtnjuts in absurdum bara för att namnet ger dig vissa rättigheter.

      I samhället är det svårt att göra så mycket åt saken men kungafamiljen får sina pengar av oss. Det kan vara hur lite pengar som helst, det ÄR principen (stämmer Alf) som är det viktiga.

      Vänligen
      Andreas

  5. Hej,

    Det går ju naturligtvis att se på den här frågan med olika ögon. Visst är det en konsekvens av monarkin att vi idag har fem personer som genom lagen från födseln lever på statsbidrag. Men det går inte att förneka att kungahuset även är en kulturinstitution, en levande del av vårt kulturarv. Det säger oss nånting om vår historia, om vilka vi är och varför. Att ha förmånen (jo jag tycker faktiskt det) att ha en levande monarki i bemärkelsen historisk kulturinstitution med representativt uppdrag tror jag gör att man blir aktivt påmind om sitt ursprung.

    Att vara mån om sitt ursprung och sin historia gagnar alla som är, eller vill bli, en del av vår kultur. Historien är alltid brokig, det finns gott om skrämmande och skamliga exempel i svensk historia, liksom det finns föredömliga exempel. Gemensamt både för gott och ont är att vi kan lära av dem. Och jag tror att en levande monarki i Sverige höjer den allmänna medvetenheten om vårt kulturarv och historia. I Sverige är vi redan nu skrämmande okunniga om vårt arv, en nedmontering av monarkin tror jag bara skulle förvärra detta faktum.

    Någon har myntat uttrycket: ”Det enda vi kan lära av historien är att vi aldrig lär av historien”. Det är därför folk och stater upprepar idiotiska beslut, startar konflikter och krig mm. En av de viktigaste motpolerna mot detta faktum är en ökad medvetandegrad om historien. Och där fyller kungahuset definitivt ett syfte.

    Alf

  6. Hej Alf,

    Du har en viktig poäng.

    Historien om vårt kulturarv måste kvarhållas. Trots den obrutna kedjar av ”svenska” monarker sedan 1523 så är vi ”skrämmande okunniga okunniga om vårt arv”. Skulle kungahuset ha som huvuduppgift att motverka den okunskapen, aktivt, så skulle att annat syfte finnas.

    Som du själv skriver så fylls inte det syftet idag. Vi måste hitta andra informationsvägar eftersom kungahuset inte är en institution som fungerar upplysande, förutom sin själva existens. Det enda som händer är att det går från imperfekt till presens – närvaron av kungahuset kommer förmodligen vara oförändrad för dem som skulle behövs den mest.

    Jag är inte emot att informera om vårt arv och vår historia (jag skall för bövelen bli historielärare), däremot ser jag inte kopplingen mellan att något egentligt arbete görs från kungahuset och den allmänna kännedomen om arv/historia. Förutom att de just existerar (vilket inte verkar vara särskilt stor del i medvetandegörandet hos svensken).

    Men, vi behöver inte vara överens. Jag har nära kontakt med en rojalist och jag tycker inte mindre om hen för att hen tycker om kungen =). Men JAG behöver inte se kungahuset som en modern, rimlig eller nödvändig institution.

    Vänligen

    Andreas

  7. Hej

    Efter uppgörelsen i Torekov 1971 framstod det som så självklart. Av kungens makt kvarstod blott en dekorativ plym. Vi var, enligt Olof Palme, endast ett pennstreck från republik. Rationellt, enkelt och pragmatiskt. Men 41 år efter
    detta trosvissa uttalande står vi fortfarande stadigt med fötterna i monarkin som vi gjort sedan förhistorien. Om det beror på historiens benhårda grepp om nuet, vår brist på alternativa samlande samhällssymboler eller en fixering vid blodsmystik är jag inte människa att svara på. Men den antimonarkistiska glöden är uppenbart hetare än viljan att formulera ett republikanskt alternativ. Och med den bakgrunden är det inte konstigt att stödet för kungahuset står sig relativt stabilt.

    När vår lilla Estelle ,ska beträda drottningstronen (om cirka 60 år).
    Då finns inte kungahuset kvar.
    Orsaken är att människorna, vid den tidpunkten, har kommit till insikt, att det är en förlegat institution och även odemokratiskt.

    Lennart W.

    • Hej Lennart,

      Jag tror att du har helt rätt med skillnaden mellan den antimonarkiska och den republikanska grupperingen. Och kanske har du rätt i att kungahuset är borta om 60 år.

      Men bara för att man kommer till insikt om att en institution är förlegad och odemokratisk innebär det inte automatiskt att man vill montera ner den om det finns andra positiva värden. Det finns ingen absolut demokrati, vi kan bara välja i vilken omfattning den skall appliceras. Vår demokrati är begränsad så att vi vart fjärde år kan rösta ut och in folk. Om vi råkar välja ett pucko får vi normalt vänta i fyra år innan vi kan rösta bort honom. Odemokratiskt!

      Alternativt kan vi ju ropa på mediadrevet och hoppas att de kan skrämma bort honom, och det är ju just vad folk försöker med vad gäller monarkin. Sen hur demokratiskt ett mediadrev är kan ju vara föremål för en egen diskussion.

      Alf

  8. Hej Andreas,

    Självklart får du tycka vad du vill, inte har det någon betydelse i ett större sammanhang. 🙂 Jag tycker bara det är roligt att debattera med pålästa motpoler. I denna specifika fråga tycker jag bara det är viktigt att lyfta nivån på debatten så att man diskuterar helheten av konsekvenserna med nuvarande konstitution, liksom konsekvenserna av att avveckla den. Bägge har sina plus och minus.

    En sak är dock säker, konsekvensen av en avveckling av monarkin är irreversibel. Man bör därför tänka till en extra gång innan man tar ett sådant beslut. Men om vi ändå genom demokratisk folkomröstning skulle ta det beslutet så har jag inga problem att acceptera det. 🙂

    Alf

  9. Hej Alf
    Jag skriver
    ”Om det beror på historiens benhårda grepp om nuet, vår brist på alternativa
    samlande samhällssymboler eller en fixering vid blodsmystik är jag inte människa att svara på. ”
    Kan det vara en psykologisk fråga,att vissa människor lever sina liv genom andras(kungafamiljen)
    Veckotidningarna som har en inriktning att belysa kungafamiljen , sysselsättning och vardagsliv.
    Har de stora upplagor.
    Då finns de en kungavänligt klimat i samhället.
    Det har jag en stor respekt , för att de finns tidningsläsare , som följer vår kungafamilj.
    Med tiden kommer den moderna tidsandan att forma en synsätt att vi inte behöver ha ett kungahus.
    De kommer att infalla när lilla Estelle ska blir drottning

    Lennart W

  10. Monarkin och demokratin

    Sverige är ett kungarike därför att svenska folket önskar det.

    Det finns partier som har i sitt partiprogram att monarkin skall avskaffas.
    Man har möjlighet att driva detta krav i valrörelser. Partierna vågar dock inte driva detta krav eftersom man inte vet hur detta skulle tas emot av väljarna..

    Så länge nationen Sverige har funnits har det varit monarki. Det rör sig om en tidsrymd på över 1000 år. På Västerås riksdag 1544 beslutades att Sverige skulle bli ett arvkungadöme. Tiden fram till dess var Sverige periodvis ett valkungadöme.

    Intressant är att nuvarande kungens stamfader, Jean Baptiste Bernadotte,valdes till kung under namnet Karl XIV Johan. Företrädaren Karl XIII var nämligen barnlös.

    Den långa tid vi haft monarki gör att den har ett egenvärde som kulturbärande institution Detta är kopplat till institutionen mer än till personerna,även om en omtyckt monark har stor betydelse.

    I en tid då medvetenheten om det svenska kulturarvet tycks vara bristfällig är monarkins bevarande särskilt viktig för nationens identitet.Det är även viktigt att det finns en statschef som står över det politiska käbblet.

    Förvisso är det odemokratiskt att ämbetet ärvs. Men genom att monarken inte har någon reell makt är detta demokratiska underskott inte av någon större betydelse.

    Skall man tala om den svenska demokratin finns det betydligt allvarligare brister att tala om än monarkin.

    Sverige är medlem av EU, som styrs av ledande tjänstemän som inte är folkvalda. Det gäller t ex EU:s ordförande (”president”) och ordföranden i kommissionen. Dessa befattningshavare har reell makt.

    70-80% av de ärenden som behandlas i svenska riksdagen har redan behandlats i något EU-organ. Ärendena är redan avgjorda när våra valda förtroendemän i riksdagen röstar. En stor del av de ärenden som beslutas kommer till Sverige i form av EU-direktiv. Alla dessa tveksamma avregleringar som sker beror till stor del på EU-direktiv.

    Min medborgerliga röst för att påverka det som sker i Sverige minskar kontinuerligt eftersom allt mer makt flyttas från svenska riksdagen till EU-organ.

    Vi har 349 riksdagsmän och eftersom alltmer makt flyttas ut från landet torde antalet riksdagsmän kunna reduceras kraftigt, kanske till 100-150 ledamöter.

    Jag har börjat ställa mig frågan varför jag skall rösta när så mycket är avgjort utanför den svenska riksdagen.

    Detta är den stora frågan om demokrati i Sverige-det demokratiska underskottet genom EU-medlemsskapet. Jämfört med detta är arvsmonarkin en ganska obetydlig fråga ur demokratisynpunkt.

    Monarken i Sverige har ingen makt. men vår verkliga demokrati som manifesteras genom rösträtten har kraftigt urholkats.

    Om detta förs dock ingen debatt-kungen och hans påstådda äventyr är mycket intressantare.

    När det gäller riksdagens makt och arbetssätt och brist på demokrati vill jag rekommendera boken ”Knapptryckarkompaniet”, skriven av förre moderate riksdagsmannen Ann-Marie Pålsson.

    Det finns viktigare demokratiproblem i Sverige än monarkin.

    • Hej RM,

      Som du skriver så finns det ett värde i konungariket Sverige som skulle kunna utnyttjas som den kulturbärare kungahuset är. Min uppfattning är att arbetet sköts dåligt. Det skulle kunna göras bättre, från kungahusets sida och från utbildningsväsendets sida.

      När vi kommer till demokratifrågan så har vi i tidigare berört den (i kommentarerna till detta inlägg: https://andreasmeijer.wordpress.com/2012/06/16/demokratiska-skyldigheter/).

      Det finns stora brister med demokrati och vi kan nästan tala om ett luftslott när det gäller den svenska befolkningens möjlighet att påverka. Det enda vi kan påverka är riksdagsvalet, men de vi röstar på måste fortfarande foga sig under EU:s regelverk.

      Så det stämmer. Det finns viktigare demokratiproblem är monarkin. Det är dock EN av de saker jag tagit upp. Dess fortsatta framtid borde, enligt mig, bestämmas av en folkomröstning. Innan denna folkomröstning kan det hända att kungahuset snäpper upp sig och tar sitt ansvar för att bevara och representera kulturarvet – det skulle i sig vara en positiv utveckling. Skulle folkomröstningen visa att kungahuset har stark grund så kommer de att sitta kvar. Är det nästan jämnt så får de kvitto på att de har saker att arbeta med för att förankra sitt stöd. Finns inget stöd för kungahuset så finns det inte…

      Men jag kommer nog att lägga mer krut på begreppet ”demokrati” eftersom det betyder väldigt olika saker för olika personer och används lättvindigt om saker som inte är det minsta demokratiska.

      Vänligen
      Andreas

  11. Hej
    Jag återkommer med ett ytterligare inlägg.

    Här har vi 4 stycken argument, som genomsyra debatten, för att ha kvar monarki.

    1. Kungahuset är väldigt kompetent.
    ”Vi har en statschef av yppersta klass.”

    2 Kungen företräder alla svenskar, till skillnad från en president som ofta är en politiker och därför inte har hela folket med sig.
    ”Det kittet, den sammanhållande länken i ett samhälle i ständig förändring är oerhört värdefull.”

    3 Monarkin är ett kostnadseffektivt statsskick som är värt mycket i marknadsföring för Sverige och svenska företag.
    ”Kungahuset har ett stort värde som varumärke.
    Det är värt mycket att vi har en statschef med gott renommé som kan öppna dörrar.”

    4 Det finns inga bra alternativ
    ”Vad är det republikanerna vill ha egentligen? Varför ska vi behöva argumentera för monarkin när det inte finns några alternativ?”

    Monarkins formella makt avskaffades 1975 då en ny grundlag trädde i kraft. Den dåvarande statsministern Olof Palme sammanfattade det nya statsskicket med de berömda orden att monarkin bara utgjorde en dekoration i samhället. Därför har kungafamiljen formellt varit tämligen arbetslös och har ytterst få arbetsuppgifter.

    Dessa är att öppna riksdagen varje höst, att vid regeringsskifte formellt informera om vem som ska styra landet och att sitta ordförande vid möten i utrikesnämnden.

    Dessa begränsade arbetsuppgifter har resulterat i att vi har en tämligen sysslolös statschef, som mer har en dekorerande roll (galjonsfigur), än en viktig funktion i vårt statsskick.

    Ska vi ha en monarki kvar, då ska vi ha.
    En absolut monarki är en statsform med en monark som statschef(monarki) där denne, till skillnad från i en konstitutionell monarki har mer eller mindre totala befogenheter. I äldre svensk form kallas detta envälde

    Lennart W

  12. Hej Lennart,

    Jo det finns motiveringar åt båda håll och det är såklart beroende på vad som läses in och hur vi tolkar och vill forma vår framtid.

    I och med att det är en debatt och att det inte är självklart att ha kvar kungahuset så verkar det som att vårt kungahus helt klart måste ta sig en funderare när det gäller hur de vill framstå gentemot sitt folk.

    Hahaha, ja du. Att ha ett envälde känns väl inte så aktuellt. För dem som tvivlar får jag väl rekommendera dem att läsa Fursten av Machiavelli :http://sv.wikipedia.org/wiki/Fursten

    Vänligen
    Andreas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s