Tintin, Kongo och mentalitetsskapande.

Eftersom jag tycker att det är roligt att belysa saker som redan finns i otal i den stora debatten så har turen kommit till Tintin. Denna debatt har speglats från många olika håll i vanlig media och hos diverse intressenter med nationell bakgrund. Det handlar om kulturhuschefens bakgrund och i vems intresse det görs.

Aftonbladet (faktiskt) hade en vettig artikel om det hela och det är lite i den andan, fast med min vinkel jag skall skriva detta. Vi måste komma ihåg att Daniel Poohl inte heller tycker att det är en bra idé att plocka bort Tintin. Han är chefredaktör för tidningen Expo, som är en av de starkaste skrifterna mot rasism.

Så, med det som bakgrund så borde jag väl sälla mig till Poohl och alla som menar att det inte är rimligt att plocka bort Tintin (tänker främst på boken om Kongo) eftersom det inte är rimligt att plocka bort litteratur för att den historia den bär på inte passar ihop med dagens norm. Det gör jag också. Jag tycker inte att Tintin skall plockas bort. Däremot har det varit väldigt lite debatt om varför det skulle kunna vara något rimligt att se över. Jag kommer att fokusera på Tintin i Kongo. Eller Belgien och Kongo. Eller Belgien, Belgiska Kongo, Leopold II och Sverige för att vara mer exakt.

Författaren till Tintin var en Belgare som hette Georges Remi, eller Hergé, som han kallade sig när han skrev böckerna. Belgien har en stark sammankoppling till en del i Centralafrika, som kom att kallas Kongostaten, sedemera Belgiska Kongo. Under tiden det hade namnet Belgiska Kongo så var landet en privat egendom (jag skulle vilja kalla det slavstat eftersom det inte ens hade de rättigheter som en koloni hade) till Kung Leopold II av Belgien.  Under detta styre utarmades Kongostaten på människor och naturresurser. De förhållanden som befolkningen tvingades leva under var självfallet dolda eftersom även den mest vinstlystna handelsman inte skulle ha godkänt det som skedde. Bilder på barn med avhuggna händer (de arbetade inte nog fort etc.) började florera vilka blev en av nycklarna till att opinionen kring Leopold svängde, även i väst.

Tillbaka till Tintin. Leopold stoppades och var tvungen att ge Kongo till Belgien, som förblev en koloni fram till 1960. Nu var det officiellt slut på tyrannin eftersom Leopold och hans vinstintressen var ur vägen. Det har dock uppdagats att:

”[…] forced labour, in differing forms and degrees, would not disappear entirely until the end of the colonial period.”  – länk.

Det var med denna bakgrund som Tintin skapades. Med denna historia i bagaget. Hergé själv har sagt detta om Kongoboken:

”All I knew about the country was what people said at the time: ‘Negroes are big children. Happily for them we are there!’ And I drew them in the spirit of the pure paternalism which reigned at the time in Belgium. I am not trying to excuse myself. I admit that my early books were typical of the Belgian bourgeois mentality of the time.” – länk.

Det är naturligtvis svårt att veta hur vi skall ställa oss till Kongo, men att vi också är kopplade dit är tydligt, än idag. När det gäller författare Hergé så har han blivit anklagad för det ena och det andra, men det är än idag bara spekulationer (även om han blev arresterad flera gånger för att ha tillhört det belgiska nationalistpartiet). Den enklaste förklaringen är nog att han var ”barn av sin tid”.

När det gäller Tintin idag så är det en mycket större fråga. Att gömma undan historia är förmodligen bara en väg till frustration och kunskapscensur. Det kommer ingen att vinna på. Det varken rimligt eller möjligt att plocka bort eller förbjuda allt som har haft eller kommer att ha toner av tankesätt som idag går emot normen, vare sig det är rasistiska, sexistiska, religiösa etc., saker. De måste lyftas och de måste granskas. Det finns ofta en förklaring till varför saker har hänt, saker i modern tid i alla fall. Den föreställning Hergé hade till Kongo var den föreställning som en man hade, som inte hade varit i Kongo och som bodde i ett land som styrde över området som de kolonisatörer de var. Det är viktigt att komma ihåg. Vi har vår historia, innan vi mötte människor från andra länder på daglig basis.

Från Nordisk Familjebok 1913, utdrag från beskrivningen av ”Neger” (länk till en kopia på Runeberg.org):

”I psykiskt hänseende kan negern sägas i allmänhet stå på
barnets ståndpunkt med i regel klen begåvning och livlig fantasi.
Han är glad och obekymrad, ehuru stundom skenbart allvarlig;
han saknar kraft och uthållighet, hänger sig åt ögonblicket
ingivelse och snabbt växlande sinnesstämningar samt är mycket
känslig med ett utpräglat sinne för det komiska. Han är vidare i
besittning av ett rikt inre liv, kan stundom visa prof på
vänskaplighet men ter sig i regel skygg, misstänksam och i
saknad av varje spår av barmhärtighet och medkänsla. (…) I
intellektuellt hänseende står negerrasen enligt etnografernas
samstämmiga mening under de kaukasiska, mongoliska,
malajiska och amerikanska raserna”.

Med det sagt bör vi möta vår historia, med kunskap och ärlighet. Inte dölja, skyla över eller förneka den.

Annonser

One thought on “Tintin, Kongo och mentalitetsskapande.

  1. Ping: Svarting, supportrar och attityder « Världen, politiken och miljön

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s