Eu-krisen, ekonomin och välfärden – spekulation eller sunt förnuft?

Jag har tidigare beskrivit något som kallas för Triaden. Det är alltså EU, Japan och USA. Det är de som styr över de stora ekonomiska system som reglerar världsekonomin och världshandeln. Det finns rapporter därifrån, som förvisso inte är avhandlingar men som kanske kan ge en fingervisning om hur ekonomin ser ut för dessa:

Tyskland är en av de ledande nationerna men det kommer dagligen rapporter som visar att ekonomin inom EU är i ”kris”

I USA finns hopp om framtiden men den spekulativa ekonomin gör ju, i vanlig ordning, att allt är svårt att förutsäga. Att det ÄR kris verkar ju vara gängse uppfattning rapporterna från staterna verkar mest spekulera om hur krisen skall brytas.

Svds Andreas Cervenka skriver en, förvisso pessimistisk men underhållande krönika om vår syn på ekonomi och hur vi viftar bort orosmoln (för om vi tar orosmoln på allvar så kommer ingen investera och än större kriser knackar på dörren – marknaden är något beroende av investeringar gjorda av de som är bäst på att gissa). Japans situation tas också upp där synen på Japan som riddare i skinande rustning grusas en aning.

Till detta tillkommer att den omsättning som gjordes förra året. Som var den största någonsin (eftersom det är så det fungerar) skulle vara en katastrof för de flesta företag och ekonomier. Det är helt nödvändigt att öka omsättningen. Varje år. I evighet. Amen.

Tyvärr är det dessa mer eller mindre kvalificerade gissningar som är grundpelaren i vår ekonomi. Det är så viktigt att vår sittande regering väljer att spendera ca 16 miljarder på att sänka bolagsskatten. Anledningen är att det skall vara billigare för utländska företag (vart är alla extremnationalister när Sverige invaderas av utländska köpare) att investera i Svenska. Kostnaderna för asyl/migration budgeteras till ca 8 miljarder, men kan behöva ökas till 13 miljarder – pengar som tydligen finns, med god marginal, om de skulle tas från dem som redan har…

Kapitalism i dess rena form är vansinne, vilket vi som tur var inte har. Vi har en offentlig sektor (som vissa krafter vill minska ännu mer) som garanterar att vissa saker skall fungera även om de inte ger hög avkastning eller lysande kvartalsrapporter. Vi ser dock vad som händer när förskjutningen går mot mer ren kapitalism (privatiseringar på en ”fri” marknad): Vård, skola och omsorg har fått en ordentlig smäll eftersom de inte genererar kapital inom verksamheten. Privata aktörer är inte särskilt intresserade av samhällsnyttan utan allt görs i syfte att tjäna pengar.

Jag är verkligen inte för kommunism eller planekonomidess rena form (vilket verkar vara alternativet enligt många neoliberala förespråkare). Däremot tror jag på en förskjutning åt andra hållet. Mot en större offentlig sektor som har samhällsnytta, infrastruktur och social grundtrygghet som ledord istället för vinst, avkastning och investeringar.

Genom en förflyttning år det hållet går det också att begränsa, eller helt stoppa, privata uttag ur välfärdssektorn för att istället återinvestera detta kapital i verksamheten – för att få det att fungera bättre utan att tära mer på statskassan än nödvändigt (det finns mycket pengar att tjäna på de fattiga, unga och sjuka. Så länge en inte har något samvete eller vilja att faktiskt förbättra verksamheten för de som behöver hjälp). Jag vill inte läsa mer om nedskärningar i vård, skola och omsorg samtidigt som skattereformer förbättrar situationen för företag, höginkomsttagare och lyxkonsumenter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s