Haters gonna hate – om de ”oviktiga” frågorna i livet

Med anledning av ett inlägg på Facebook som riktat sig till H&M där en fråga om deras katalog är ställd. Frågan är skriven på H&M:s facebooksida och är en fråga till H&M. I skrivande stund har frågan fått drygt 800 kommentarer, av varierande kvalitet:

http://www.facebook.com/hm/posts/10150997929725913?comment_id=22768230&notif_t=like

Diskussionen i sig leder ingenstans, vilket inte är frågandens fel. Däremot tycker jag att ett intressant fenomen blir synliggjort.

Till att börja med så vill jag ge en kort bakgrund till min väg till hur jag ser på vissa saker idag…

När jag var yngre så kan jag väl inte påstå att jag tänkte på genus eller könsmaktsordning. Det liv jag levde var nog och det fanns viktigare saker att tänka på. Ute i arbetslivet så märkte jag heller inte så mycket av könsmaktsordningen. Inte så mycket för att jag är man, tror jag, utan för att det yrke jag hade och de yrken som var i min närhet inte hade löneskillnader mellan individer. De yrkesgrupper jag rörde

De första terminerna på SU (Stockholms Universitet) var ett irritationsmoment eftersom det var helt tvunget att allt vi gjorde skulle filteras genom ett ”genusfilter” – så otroligt tröttsamt. De slängde in lite etnicitet och klass också men det fick hamna i bakvattnet. Jag var så irriterad på hela debatten att jag inte orkade ta in vad som sades eller vad jag läste. Däremot var jag ju tvungen att bli godkänd så jag skrev ihop saker som jag trodde att min lärare ville höra, lite som ett barn som har gjort något som föräldrarna inte tycker om och sedan gör vad som går att göras för att minimera skadan. När detta pågått nog länge och jag visste vad jag skulle skriva för att visa att jag ”fattat grejen” så började jag fatta grejen. Grejen är så jävla mycket större att jag inte fattar nu heller, den blir större och större för varje gång jag tänker på den…

Jag skrev för ett tag sedan detta inlägg:

https://andreasmeijer.wordpress.com/2012/07/14/den-antifeministiska-kvinnan-som-en-modern-husneger/

Där tar jag upp en sida av problemet. Sidan med de kvinnor som motarbetar ett jämställt samhälle. Men jag tror att problemet är mycket större än så. Och jag menar inte att skriva ett inlägg som i stort skuldbelägger kvinnan, vi bär alla vårt ansvar.

Det finns alltid de som kommer att håna debatten, som kommer att förminska debatten och som kommer att se alla aspekter om debatten från det specifika problem som för närvarande tas upp. Jag kommer, eftersom facebookinlägget handlade om det, att exemplifiera genus – det finns debatter om miljö, etik, normer, rasism, resurser etc. som kommer att bemötas på samma sätt. Genus är dock något som väcker känslor därför att vi inte kan fly från det faktum att vi är människor, oftast med kön, som lever med andra människor i ett eller flera samhällen. Andra saker kan du blunda eller dölja, till en viss gräns. Att det är en maktordning gällande etnicitet eller klass är heller inte något som gör att lika många ögonbryn höjs.

Så… Föreställ Dig en genusdebatt på ex. Facebook (behöver inte vara den ovan och det behöver inte vara Facebook). Det kommer att refereras till teorier, ultimatum kommer att ställas och påståenden kommer att ifrågasättas. Det kommer att komma kommentarer om hur onödig debatten över huvudtaget är. De argument som inte kan bemötas är de som i sig enbart förminskar att debatten ska finnas. Kommentarer som: ”orka, skaffa ett liv, hjälp u-länder, vem bryr sig” etc. är ju inte så konstruktiva. De för inget till debatten (som vill föras av några) och tycker en att debatten är menlös så är det bara att lämna den. Att kommentera nedsättande om debatten i sig har bara syfte att förminska den. Det tror jag till mångt och mycket beror på okunskap (vissa kommer att säga att dessa personer inte är intresserade, de som inte är intresserade kommer inte ens att se debatten så…), jag kommer till det sen.

När det gäller förminskandet som menar att det finns större frågor att brottas med så ser jag det svårt att tro att dessa personer ägnar sina liv åt detta. Skall vi dra det tills in spets så behöver vi inte förändra något i Sverige. Vi har inte högst kriminalitet eller barnadödlighet eller fattigdom eller förtryck. Vi har inte väpnade konflikter på våra gator, korruptionen är inte öppen och genomgående genom samhället, vi har sjukvård, skattesystem och infrastruktur. Följer en argumentet så borde vi dela med oss av vårt överflöd så att alla hamnar på någon form av halvmiserabel nivå där det är bränder hos de som har det värst som ständigt skall släckas… Enligt mig orimligt. Det står heller inte i paritet mot varandra att ägna lokala och globala frågor uppmärksamhet!

Jag nämnde okunskap tidigare. Med det menar jag att de, till synes (för vissa) triviala saker som får uppmärksamhet i samhället verkar ses på som isolerade händelser, av en del och främst av de som tycker att debatten är onödig. Jag är fullt kapabel till att välja att avstå från både Cars och Barbie (vilka verkar ha lyckats köpa och sälja tillbaka riktigt bra reklampelare i form av västerländska barn). Till och med isolerat så tycker jag att det är ett problem när små flickor blir ojade med på förskolan (”men stackars lilla gumman, har du ramlat”) medan pojkar får lära sig att vara tuffa (”såja grabben, upp och stå – det gick ju bra det där”). Barnen blir utsatta för det och ser det, varje dag, hela tiden och lär sig att inte ifrågasätta detta.

Kläder, färger, pronomen, löner, attityder, saker, bemötande, barnsånger, sagor, reklam, musik… – pick one…

Isolerat kanske allt inte har den största bäringen heller på min radar men nu vet jag ju att allt hänger ihop och blir därför upprörd över att ”krokodilen i bilen” och ”elefanterna på spindeltråden” ”Björnen sover” – björnen och ekorren som satt i en gran och hoppade från en tall är ”han”, samtidigt som ”Törnrosa” var ett vackert barn och ”Trasdockan” som sitter fint och blir uppläxad hur man skall se ut och föra sig är en ”hon”. I sig förmodligen inget som gemene man tänker på men genom att synliggöra ALLT som liknar detta så blir det rätt tydligt att vi inte bara ”är” kvinnor och män – vi blir det. En mesig (enligt vissa personers normer) man är en ”kärring” eller ”fjolla” i många, typiskt manliga sammanhang. En burdus och högljudd kvinna kan anses som ”okvinnlig” eller ”manhaftig”. Faller penisen av eller växer ut beroende på hur vi uppför oss – eller vad ligger bakom dessa epitet?

De som är emot att debatten skall föras verkar inte ha sett detta samband. De verkar inte bry sig om det och de vill inte förändra den rådande ordningen. Förändrar inte ordningen så finns det några (det finns många, många fler) saker som dessa personer då inte bör beklaga sig över:

  • att deras dotter/döttrar blir sexobjekt i samhällets ögon där flickans/kvinnans utseende är primärt och hennes person sekundär
  • att samma barn inte har möjlighet att tjäna lika mycket pengar som sina klasskamrater – därför att hon inte har penis (det var ju den enda skillnaden mellan kön, allt annat är dravel)
  • att kvinnor, eftersom de inte tjänar lika mycket pengar, naturligtvis är hemma med barnen och avstår sin personliga utveckling för att vara mamma – då familjen tjänar mer på att mannen arbetar (ja det är en personlig utveckling att vara hemma med sina barn men påståendet lyfter fenomenet något)
  • att du som pappa på samma sätt inte har samma naturliga rätt till dina barn eftersom detta är kvinnans sfär och det är på hennes nåder som du får tillgång till dina barn
  • att reklamen som visar kvinnor (till viss del män – men inte i närheten av lika stor andel), som till stor del (jag vet inte hur många, men jag hörde i Emma Wiklunds sommarprat att det var många) är retuscherade på bilderna (eftersom det säljer bättre än att visa hur kvinnor egentligen ser ut), och ger både unga kvinnor OCH män skeva bilder av hur en ”vanlig” kropp ska se ut.

Det går att göra denna lista oerhört mycket längre…

När jag går hårt på i genusfrågan så är det detta som ligger bakom det hela. Det är därför jag bryr mig om barnsånger, om kläder och så mycket som jag kan komma att tänka på. Det är därför jag fortfarande kommer på mig själv att se vad som har skapats av mitt sinne och formats av min omvärld, som inte har något med min penis att göra.

Jag skulle inte vara bekväm med att gå runt i klänning, eller att gå på stan och hålla en annan man i handen (möjligtvis på skämt) eller sminka mig. Det KAN jag göra – min penis stoppar inte mig. Men jag vill inte för det sitter så djupt i mitt sinne att jag inte har någon som helst lust – men jag vet varför…

Männen har tagit över några sfärer: matlagning, bakning, kläddesign etc. och som nu har blivit postmoderna machosaker att ägna sig åt… Det går inte att göra dem på samma sätt som samhället har sett kvinnan göra och ”som det alltid har varit” – i förbifarten och av nödvändighet. Jag får fortfarande höjda ögonbryn och ibland undrar jag om jag ska få applåder, för att jag har bakat kanelbullar…

För dig som orkar fortsätta läsa kommer nu lite om ordet ”hen”:

Jag anser att ”hen” är mycket användbart. Med tanke på alla värderingar som ligger i ett ”hon” eller ”han” (tänk på det jag just har skrivit) så tas mycket av förförståelsen (eller fördomarna) bort genom att inte ge mottagaren (oftast en läsare) en massa värderingar att lägga in i informationen.

När jag skriver om saker som händer i skolan så spelar det faktiskt roll om ”hen kom in och satte sig tyst på sin plats utan att ta ögonkontakt med någon” eller om ”han kom in och satte sig tyst på sin plats utan att ta ögonkontakt med någon”. Om ”hon kom in och satte sig tyst på sin plats utan att ta ögonkontakt med någon” så är det inte så konstigt eftersom ”tjejer är introvärta” och ska vara tysta i vilket fall. Är det en han så kanske han är mobbad och vill inte umgås med någon för att han inte vill ha stryk. Kommer däremot hen in så kanske, men bara kanske, en kan försöka förstå varför denne beter sig som den gör…?

Fråga gärna om Du vill ha min syn på hen utvecklad, det känns som att detta inlägg är nog långt…

EDIT: Mitt inlägg om HEN

Annonser

4 thoughts on “Haters gonna hate – om de ”oviktiga” frågorna i livet

  1. Tanken och syftet är helt logisk. Min fundering är hur långt man når med ”verktyget” hen. Kanske en bra början, men det är inte en total lösning som genusneutraliserar personer i alla sammanhang.

    Vi kan nog lära oss en del genom att bara kika över till våra grannar i öster, Finnarna. I det finska språket har redan infört hen, eller HÄN som det stavas i finskan. Eller rättare sagt, det har aldrig funnits ”han” och ”hon” i finska språket. Betyder det att finska konversationer är genusneutrala? Nu är jag inte finskspråkig själv, så jag skall inte svara själv på frågan. Vad jag ändå kan konstatera, och säkert många andra också, är att man i det allmänna genustänket inte kommit längre där än här hemma. (Boka gärna en kryssning med Finlandsbåt och gör en egen bedömning).

    Jag frågade en av pedagogerna på mina barns dagis, eftersom hän(!) är finskspråkig. Hän sa att man i talspråk i princip aldrig genusneutraliserar en diskussion, då sammanhanget ändå alltid avslöjar könstillhörighet (och kanske andra tillhörigheter också).

    Jag skriver inte detta för att jag är en ”hen”-motståndare. Jag funderar bara över hur långt man kommer med detta. Att uttrycka sig i skrift måste sannolikt vara lättare om man vill förhålla sig neutral. Att lyckas med samma sak i tal är minst sagt en utmaning.

    Vad är följande steg, tro?

  2. Hej Alf,

    Precis som du skriver så är det skillnad på talspråk och skriftspråk. Är den vi talar om känd så blir det ju också lite tokigt med hen, om det inte är så att den vi talar om vill bli benämnd som det.

    Jag använder främst hen när jag skriver om, men faktiskt också när jag redovisar, någon person som gör något etc. och där det inte är avgörande att sätta ett kön på personen som beskrivs/medverkar/omnämns.

    Men jag tror knappast att lösningen ligger i att alla börjar använda hen, det är dock ett av de medel som finns för att förändra samhällsstrukturen.

    Vänligen
    Andreas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s