Våldtäkt!

Maxstraffet för våldtäkt är 8 år. Det kan tyckas både högt och lågt, beroende på vem man talar med. Straffskalan börjar på 1 år. Det tror jag att de flesta tycker är väldigt lågt.

För att man ska komma upp på högre straff för brottet så krävs det att våldtäkten är synnerligen grov. Den våldtagna ska vara mycket ung, blivit svårt misshandlad under våldtäkten etc. I flera fall så landar straffet runt 1-2 år.

1 till 2 år i fängelse för att, med våld eller hot om våld, ha tvingat till sig sex eller en sexuell handling från en annan person, oftast en kvinna. Det finns straff, som fildelning, vilka kan tyckas ligga på gränsen till lagliga men ha en betydligt högre straffskala.

Ett av problemen med våldtäkt är ju huruvida det går att bevisa om det inte skedde med båda parters samtycke. Att det inte var något som ångrades i efterhand. Jag tycker att det är ett märkligt sätt att visa att man ångrar något. Att dra in rättapparaten i något som man samtyckt till men helst vill glömma. Går man så långt att man faktiskt gör en polisanmälan för ett så allvarligt brott så menar jag att det finns skäl att ta fallet på allvar och göra en utredning som inte utgår från att den våldtagne ljuger. Är fallet så att domen bli fällande så finns det alltså nog med bevis för att kunna säga att en våldtäkt har ägt rum, en fällande dom. Har det alltså bevisats att en sexuell handling/kränkning har skett som står i paritet till rubriceringen ”våldtäkt” så är det löjeväckande att den som utfört handlingen får 1-2 års fängelse.

Den våldtagne kommer knappast att vara återställd efter 1-2 år. Synen på relationer och sex kommer inte att vara ”normal” efter 1-2 år.

Om jag som man fick något uppfört i analen, mot min vilja, för någon annan människas höga nöje så skulle jag bli rätt förbannad om den extremt traumatiska händelsen skulle leda till att personen fick ett straff på 15 månader och blev benådad efter 9. Under rättegången skulle det sitta en massa människor som hävdade att jag faktiskt ville ha föremålet infört i mig, att jag får skylla mig själv som gör ”vad jag nu har gjort för att förtjäna detta”.

Kan tyckas vara en förlegad diskussion men i dagens tidningar står det om ett tidningsbud som våldtog en ung kvinna. Han blev först friad men sedan fälld. Han fick 2 års fängelse. Det var länge sedan som det var lagligt att slå sin partner och att våldta denne, det är dags att det tydliggörs även i lagstiftningen. Jag har inga belägg för detta men jag har för mig att det stämmer, rätta mig om jag har fel: De flesta våldshandlingar sker mellan partners eller bekanta, så även våldtäkt…

EDIT: En diskussion jag hade på en annan blogg kring våldtäkt:

https://andreasmeijer.wordpress.com/2012/09/19/statistik-invandrare-och-valdtakt-en-diskussion/

Annonser

4 thoughts on “Våldtäkt!

  1. Jag tror att det är väldigt viktigt att fundera på vad det är för problem man vill lösa. Varje gång ett liknande fall tas upp i media så går drevet i riktning mot att man måste ha hårdare straff.

    Varför då egentligen? Varför skall det alltid fokuseras på straffets längd?

    Otalig statistik, i synnerhet i dödsstraffens USA, visar att brottsligheten inte sjunker bara för att man har hårdare straff. Så om man tror att våldtäkterna skall minska bara för att man höjer straffen tror jag att man skjuter sig i foten.

    Varför bryr sig inte allmänheten om vad strafftiden innehåller i form av behandling och rehabilitering av brottslingen? I Sverige har vi valt att kalla det kriminalvård, något som vi är hyfsat ensamma om i världen. Alltså vård. Syftet är alltså att få brottslingen att förstå konsekvensen av sitt handlande och anpassas till ett liv utan kriminalitet. Att detta inte alltid lyckas skriver vi nog alla under på, men det finns även många exempel på folk som faktiskt lyckats återanpassa sig till ett liv utan brott. Och det måste väl ändå vara det som är viktigast? I Sverige har vi både lägre brottslighet och lägre antal fängslade än t.ex. USA, och jag ser där ett tydligt sammanhang.

    Att samhället tjänar på att försöka omvända en brottsling och ha honom inspärrad kortare tid tror jag ingen tvivlar på. Det kostar ju trots allt en hel del att folk begår brott och ha folk inspärrade.

    Tjänar ett brottsoffer på att förövaren sitter inspärrad mycket längre än idag? I de fall där förövaren är en partner eller bekant tror jag inte straffets längd är det avgörande, även om en viss strafftid naturligtvis är motiverad. Men det viktigaste i detta fall är att förövaren inser vad han har gjort och ges en möjlighet att sona sitt brott. Jag menar, vad är bäst för brottsoffret: Att förövaren sitter dubbelt så lång tid och kommer ut som samma råbarkade buse som när han kom in, eller att han sitter en kortare tid och inser vad han gjort och försöker gottgöra för de drabbade när han väl kommer ut?

    Slutligen den enklaste frågan: Tjänar förövaren på längre strafftid? Självklart inte! Ju längre han/hon sitter inne desto svårare blir det att anpassa sig när man väl kommer ut. Detta leder i många fall tror jag också till ett hat mot samhället från förövarens sida som är kopplat till straffets längd. Om samhället istället, som det idag är i Sverige, visar en förlåtande attityd om brottslingen visar tecken på att ha blivit rehabiliterad så tror jag att det än mer ökar möjligheterna för en återanpassning. Vilket även ökar möjligheterna för gottgörande för brottsoffret som jag skrev i förra stycket.

    Jag tror alltså alla tjänar på att man fokuserar på innehållet under strafftiden, dvs återanpassningen. Men väldigt få verkar över huvud taget bry sig om detta. Varför? Hanne Kjöller, kolumnist på DN skrev en mycket tankeväckande artikel om ett nära relaterat problem. Läs gärna den och begrunda:

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/pedofil–och-manniska

  2. Hej Alf, tack för kommentaren.

    Jag läste artikeln om pedofili och har begrundat.

    Allt ska inte fokusera på tiden för straffet, nej. Det tycker inte jag heller. Däremot ville jag visa på att den straffskala som finns för våldtäkt (1-8 år) är relativt svag i jämförelse med andra brott som har ett syfte att tjäna pengar (rån, grov rån, personrån, ekobrottslighet etc.). Där är det ekonomiska intressen och förvisso traumatiska upplevelser som är skadan. Men den som blir rånad/arbetar på ett ställe som blir rånat har blivit utsatt för ett brott då någon vill ha något av ekonomiskt värde. Vid en våldtäkt (mot vuxna eller barn) så är det offret som är intresset, och kränkningen. Att få sitt liv förstört av en människa, som blir fälld och får samma straff som om denna hade dragit en pistol och tagit plånboken av dig är jävligt illa.

    När det gäller rehab etc. så är det en annan diskussion där det inte går att ställa brott och skalor mot varandra på samma sätt. Där krävs ett arbete som genomlyser hela kriminalvården, självfallet med olika rehabiliteringsprogram beroende på brottets art.

    Ja det kostar pengar att ha kriminella i fängelser, kriminalitet är något som helst borde motverkas preventivt. Våldsbrott och ekonomiska brott (ex. rån) borde kunna ses över beroende på socioekonomiska faktorer/skola/SOC etc. men kommer alltid att finnas men förhoppningsvis går det att minska dem i omfattning.

    Du menar att vi har ett lägre antal fängslade per capita i jämförelse med USA (de är ju 50 gånger fler än oss så det kan inte vara så svårt att ha längre faktiskt antal)? Vi har ju en historia av ett socialt skyddsnät som Den Svenska Modellen (DSM) och Folkhemmet byggde av nazistpengar (med det inberäknat att vi inte blev anfallna av någon under WWII). Detta har levt kvar och finns inte i USA. De fattiga i Sverige har inte kunna jämföras med USA eftersom vi inte har lika stor del misär som de har (tack vare de höga skatter som vi har haft och inneburit sjukvårdssubventioner, fri skola, gratis universitet och studiemedel till alla samhällsklasser), vilket har gjort att lika mycket inhemsk organiserad brottslighet har vuxit sig stark här (nu slutar jag denna diskussion eftersom den kommer att gå helt ifrån ämnet, jag tror du förstår vad jag menar).

    Summan av kardemumman: Ställ våldtäkt i paritet med den skada brottet gör mot offret. Jämför med annan brottslighet. Se till att straffen är rimliga för brottet. Det var vad jag ville ha sagt med inlägget från början.

  3. Jag vill berätta att vi lever i ett samhälle som är statiskt och även när det finns bevis så läggs fallen ner och offret får ofta ta hela skulden. Denna skuld bidrar inte bara till ett stort lidande för offret i from av relationsproblem och tex.psykiska sådana utan är ett gigantiskt samhällsproblem. Att döma någon handlar mer om att utföra rättsparxis än etik som en rättighet för den drabbade..Den utsatte som inte får rättvisa kan också bli utsatt igen och igen tills det uppstår verkligt allvarliga problem vilket kostar samhället stora pengar. Det är därför viktigt med en skärpt lagstiftning tror jag som ser till offrets bästa-inte enbart till juris prudence regler och i viis mån patriarkala tänkande. Det är viktigt att både offer och förövare bereds hjälp men offret skall ha förtur.Nu är det ju tvärtom! Jag vet vad jag talar om..och jag tycker detta är skamligt i en rättstat som har sådan hög kompetens vad gäller psykiatri och liknande. Det är uppenbart att det krävs radikala förändringar på många plan och jag hoppas det sker snart.

  4. Hej Nilla, tack för kommentaren.

    Nej just när det gäller våldsbrott och främst vålds-, och sexualbrott som i stor grad riktar sig mot kvinnor (och till stor del utförs av män) så är lagstiftningen rätt svag ur offrets perspektiv.

    Menas att fängelsestraff är verkningslösa så bör de väl avskaffas? Jag vet inte vad som skall ersätta dem dock. Det man främst reglerar straffet (rehabiliteringen om man så vill) med är ju tiden och den är väldigt snedfördelad när det gäller dessa brott i jämförelse med brott mot organisationer, staten eller ekonomin.

    Vad blir rehabiliteringen för pedofili/våldtäkt? Kastrering? Tror inte det är riktigt rimligt… Men att det är tvunget att skärpas på denna punkt är ett måste, för det enskilda offret och för samhället i stort.

    Jag läste, för inte så länge sedan, en artikel om en man som blev våldtagen av en annan man. Den fällande domen gav ett hårdare (längre) straff än vad den man som våldtog en 14-årig flicka fick (en annan artikel som jag inte orkar länka till, kan göra det om någon önskar läsa dem). Det är just signalen att ”det är lite OK” att våldta… ”Hon kanske var lite med på det när allting kommer kring …” som är så fel.

    Som jag skrev från början så är det ett problem i bevisningen, det finns ett stort mörkertal av oanmälda våldtäkter just av den anledningen så har det väl kommit en fällande dom så ska den vara av betydande karaktär i förhållande till det kränkande brottet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s