Feminism, jämlikhet och jämställdhet. Varför ska det vara så svårt?

Jag kommer att utgå från en heteronormativ utgångspunkt. Detta för att jag inte är insatt i HBTQ-frågor eller andra familjekonstallitationer. Vet du mer så får du gärna lägga till.

Från Bonniers svenska ordbok:

Feminism rörelse som hävdar kvinnokönets likställdhet el. ibland särart

Jämlik som har lika stort värde, likställda, likvärdiga

Jämställa likställa, anse som likvärdig

Det finns en debatt om jämlikhet. Det kan inte ha undgått någon. Genus, ”hen”, emancipation och liknande ord har blivit vardag i sociala sammanhang. Något som för 50 år sedan var helt okända ord. Är det så att folk inte vet vad det är? Det tror jag inte. Speciellt inte de som faktiskt kan påverka detta genom löner och politik. Jag tror att de är mycket medvetna. Frågan är bara varför vi inte är jämställda i samhället – och i världen?

Om vi börjar med de som har den politiska och samhällsstrukturella makten. Männen. Eller inte alla män. Inte de män som är invandrare, eller för unga, eller för gamla, eller har en sexuell läggning som inte är norm, eller tillber någon konstig religion, är narkomaner eller på annat sätt socialt marginaliserade.

De män som har makten är en liten klicka av vita, medelålders till äldre män som bor i väst/nord (på jordklotet). De har ingen som helst lust att dela med sig av sin makt. Så är det. Det är ett enormt arbete att hålla kvinnor, utlänningar och andra borta från betydande maktpositioner. Men för att jämlikhet ska kunna råda så måste denna makt omfördelas. I fallande skala finns mycket makt även hos andra män och efter ett tag även hos en del kvinnor (där samma etniska och sociala faktorer finns som hos ”maktmännen”).

Om vi ser makt i procent så inser vi snabbt att det måste plockas maktprocent från ”toppen” för att ”botten” ska få mer makt – och det är där skon klämmer.

I vissa sfärer så är det män som har makten – odiskutabelt. Oavsett hur fattigt landet är så är det män som (i stort) sitter på de tunga maktposterna. Jag tror inte att det är något genetiskt som gör att kvinnor inte skulle klara av att ha samma positioner. Det gör att den andra faktorn, den sociala faktorn är den avgörande. Oavsett hormoner, genetalier och intuition.

Ser vi på hur vi bemöter det lilla barnet så börjar ofta den sociala fostran väldigt tidigt. Inte bara med färger och kläder, utan med vårt (de vuxnas) bemötande av barn .En liten flicka som har ramlat får oftare komma upp i knäet och bli tröstad, pussad och blåst på medan en pojke får höra att det bara är ”upp och stå” som gäller, pojkar gråter inte… (nej jag dömer naturligtvis inte och det har inget att göra med hur DU gör med DINA barn, det är en grov generalisering).

Det medför också att även kvinnan har en stor makt. Även om den makten är i en helt annan sfär så är den inte mindre viktig. I det vardagliga, i det som har med barn att göra, i det som har med hem att göra, i det som har med sex att göra (generellt så bestämmer kvinnan om man ska ha sex eller inte, mannen är socialt uppfostrad till att ”alltid vara redo” – igen, en generalisering). Detta måste också släppas över på männen. Det är tyvärr så att denna maktsfär mest har blivit omnämnd som ”ansvar”. Det är ett enormt ansvar även i andra maktsfärer, det hör liksom till.

Små barn måste bemötas jämställt. Vi måste bemöta våra medmänniskor jämställt och alla måste reagera på sociala orättvisor, så att de som har makten inser att den är hotad om de fortsätter att tillåta orättvisor. Lika lön för lika arbete, högre löner inom kvinnodominerade yrken, samma rättighet för en pappa att få träffa sina barn vid en skilsmässa.

Börjar man med löner och samhällssfären så kommer familjer inte längre ”förlora” på att mannen är hemma från jobbet, eftersom paret tjänar lika mycket var. Då kommer maktbalansen att jämnas ut och någon form av jämställt samhälle kan börja ta form.

Annonser

4 thoughts on “Feminism, jämlikhet och jämställdhet. Varför ska det vara så svårt?

  1. Tycker det är skönt att för en gångs skull få läsa om jämställdhet där både männen och kvinnornas perspektiv tas upp. För personligen kan jag tycka att det ibland fokuseras för mycket på kvinnor och männen glöms bort i kampen om jämställdhet. Istället målas ni oftast ut som problemet när det finns självklara situationer där män diskrimineras på grund av sitt kön. Båda kamperna är trots allt lika viktiga.

    • Tack. Jag ville mest visa på just det, att det finns två sidor av myntet. För att den ena parten ska få makt i den sfär som den andra har makten i så måste någon form av utbyte ske. Vet inte hur det ska gå till dock… Makt är inte något som man gärna delar med sig av utan tvång.

      • Precis. Därför tror jag aldrig vi kommer få ett jämställt samhälle, människan är allt för egoistisk i grund och botten. Vilket självklart inte enbart är negativt men det är en helt annan story. Jag tror dock att själva jämställdhets frågan har lyfts fram på ”fel” sätt. Det är mycket om feminism och feminister nu. Många män känner sig säkerligen exkluderad eftersom feminismen för många inte är förknippat med jämställdhet utan kvinnors jämställdhet.

      • Som det ser ut nu så kommer det inte att vara jämlikt i alla fall. Sen är det ju vilka värderingar man lägger i orden. Att det är jämställt är dock något som vi bör sträva emot. Att alla har samma människovärde och att vi inte blir diskriminerade av olika anledningar. jag tror dock på att fortsätta att uppmärksamma diskrimineringar och märkliga maktstrukturer i samhället, synliggörs det inte så kommer det inte att hända något…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s