Den onda föräldrakoden

”Att få barn innebär att omvärdera allt du tidigare trott om föräldraskap” – ett citat som min fru brukar använda. Det stämmer.

Barn skall inte ha: socker, tv, ketchup, skräpmat, chips, lämnas oövervakade, smutsiga kläder, vara snoriga, skrika (helt i allmänna utrymmen), ja… ni fattar. Det är skåpmat. Eller det var det för mig innan jag fick barn.

Det tar ett tag, men efter ett tag så kan man i ögonen på barnens föräldrar se vilka som verkligen behöver muta sina barn för att livet skall fungera. Man kan se vilka föräldrar som inte förtjänar onda ögat när deras kolikdrabbade tvåmånadersbebis vrålar lungorna ur sig på bussen från BVC. Eller den tomma blick på mamman som låter sin femåring ha nappen och sitta i vagnen när hon springer mellan tunnelbanan och pendeltåget på Stockholms Central. Det tar ett tag. Men sen slutar man döma.

Jag kommer ihåg hur jag såg en mamma på tåget för ett par år sedan som hade ett barn i barnvagnen. Jag kan inte uppskatta åldern, men jag kommer ihåg att det var en liggvagn så barnet kan inte ha varit så gammalt. Hon stirrade rakt fram utan att notera att barnet skrek så j-vla högt. ”Men ta upp ungen för i helvete” tänkte jag och tittade argt på henne. Så tänker jag inte längre när jag ser den blicken. Nu tänker jag: ”stackars jävel”.

När man pratar med andra föräldrar så är det nästan kutym att hymla med att ens barn ser på tv, äter godis eller täcker maten i ketchup. ”Nej, det är bara nu, för att hen ska vara lugn, i vanliga fall får hen aldrig ketchup. Vi har faktiskt inte ens ketchup hemma” eller ”Ja ibland sätter jag på tv:n, men bara för att hinna städa/passa syskon/gå på toa/duscha etc.”.

Barnen ska egentligen inte vara på dagis. Helst ska de hämtas innan man lämnat ”eftersom barnen ska få all tid”. Man ska göra ekologisk hemlagad mat och se till att de blir rätt stimulerade hela tiden. Allt som finns för att förenkla för föräldrarna är per definition värdelöst – trots att alla använder hjälpen. Man ska bara inte vara stolt över det. Det är inte ok att säga: ”Ja, efter middagen sätter vi på tv:n och de kollar tills de ska sova. Ja, varje kväll. Ja det äter ketchup till allt. Nej lillen fick en burk med kalops och de större delade på en pizza, ja jag är medveten om att det är torsdag”.

En sak som får mig att bli lite ledsen är när jag ser nyblivna föräldrar som gör fruktlösa försök att trösta sitt spädbarn på tåg/buss etc. och får onda ögat av medtrafikanter. Det är skillnad på om en treåring springer runt och puttar, slåss och skriker. Det är skillnad om ett barn uppför sig på ett sätt som den vet är fel och föräldrarna inte agerar. Då blir jag irriterad. Men spädbarn och föräldrar med ”den” blicken har jag inte hjärta att ge onda ögat.

Ge föräldrar en break. Och du som förälder, ge dig själv en break – det är helt OK.

Annonser

One thought on “Den onda föräldrakoden

  1. Jag har sett lite kommentarer på FB men kan inte följa delningar. Kommentera gärna och helst här i bloggen.

    Tack för att du läser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s