Välja själv? Nej tack!

Vi har aldrig varit så fria som vi är idag. I alla fall inte i Sverige, jag ska inte göra en utläggning om min syn på global frihet… inte nu…

Om vi utgår från att Sverige, som nationalstat, bildades i och med Gustav Eriksson Vasa (som ju valdes till kung 6:e juni 1523) som centraliserade i stort sett allt. 1527 kastades det katolska oket och Sverige blev ”fritt” från papiststyret. Dock styrde kung Gustav med järnhand och var så nära det går att komma en envåldshärskare i Svensk historia. Frihet var överlag inte mycket att tänka på för gemene man.

Ett hundratal år senare, vilka varit fyllda med krig, häxjakt och maktstrider så började vetenskap och teknik att slå hål på många av de myter höll befolkningen i schack. Under 1700-talets mitt var vi så beroende av utländsk arbetskraft att de tilläts att behålla sin religion, så länge de inte var katoliker eller judar. Katolicismen blev ok mot slutet av 1700-talet och judarna fick lov att befinna sig i landet OM de underkastade sig en massa hårda restriktioner.

När industrialiseringen tagit fart även här så var man tvungen att tillåta flera samfund och religioner (även judendom), MEN man var tvungen att tillhöra ett religiöst samfund – det var lagen. En total religionsfrihet fanns inte i Sverige förrän 1951. Då fick man träda ur kyrkan utan att tillhöra något annat samfund eller religion.

Kontentan av detta är att vi har haft ungefär 60 år av religiös frihet. Religionen har tagit upp en väldigt stor del av vårt samhälle under väldigt lång tid. Under denna tid har folk haft olika hobbies. men de har alltid varit underordnade både religion och nationalitet. Dagens Sverige är ett jytter av både religioner, etniciteter och hobbies. Första, andra och tredje generationens invandrare är med och påverkar samhället med rättigheter som inte har varit självklara under en mycket lång tid. Staten lägger sig längre inte i vad vi tycker, vilken religion vi har och vad vi gör med vår fritid.

Man kan tro att vi efter att ha blivit av med handfängslen. Efter att stat och kyrka äntligen släppt makten över oss så handlar vi helt fritt, litar på oss själva och tar oss, måhända pragmatiskt, genom livet med valfriheten som galjonsfigur. Men…

Vi har lyckats fängsla oss själva. Det tidigare styrda levnadssättet som blivit påtvingat har ersatts av fenomenet livsstil – eller subkulturer om man så vill. Utan att vi tänker på det så fållar vi in oss i olika fack, av fri vilja och införstådda med att vi måste följa de regler som är satta.

Det finns regler för det mesta: Politisk tillhörighet, vegetarianism, LCHF, idrott/idrottssupporter, utbildning, inredning, arbetsplats, etik/moral, deltagande på städdagen i föreningen, klädkoder/mode och en massa annat som du, som individ, är ”tvungen” att förhålla dig till för att normativt representera ”din/dina” subkulturer. Allt detta är självvalt eftersom det enda som man egentligen behöver förhålla sig till är lagstiftningen – där staffskalan inte längre ser ut som den gjorde när kyrkan utfärdade straffen…

Kan det vara så att vi inte är skapta för att klara av total frihet? Att liberalismen egentligen inte är genomförbar? Sätter inte någon annan upp reglerna för hur du skall leva ditt liv så blir det för svårt. Du måste hitta något att följa, något som sätter upp levnadsreglerna. Att fritt flyta genom sociala koder, symboler och valmöjligheter är för svårt, för jobbigt.

Är frihet en myt?

Annonser

One thought on “Välja själv? Nej tack!

  1. Ping: Nyliberalism har inget med frihet att göra | Världen, politiken och miljön

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s