Kortsiktiga lösningar ger minskad välfärd

Snart sex år med blått styre. Jahaja.

Jag vet inte om det är någon hemlighet att den sittande regeringen har kommit med flertalet kortsiktiga lösningar (Fas 3 för att minska arbetslöshet/sjukförsäkrade, rot/rut,  minskande av restaurangmoms, utförsäljning av statliga företag etc.), varav flera säkert har varit väldigt bra (bara för att jag inte vet att de finns så innebär inte det att de inte finns).

Däremot är det något som är väldigt tydligt. Samhällsklimatet är annorlunda. Tryggheten är borta. Restriktionerna är hårdare. Det är ”hårda nypor” som gäller. Nu ska slappheten banne mig bort. Flertalet av de som jag har talat med som har röstat åt det hållet tycker ju att det är bra, det får stå för dem. Min uppfattning är att alla inte har haft samma möjligheter i livet, vare sig det gäller utbildning eller ekonomi.

Något som däremot brukar falla utanför ekvationen är det sociala nätverk som är så viktigt för att vi ska klara oss. De som jag har talat med menar att de oftast har haft det jobbigt, kommit från ett annat land, kommit från socialklass tre eller något liknande. Det är de förutsättningar som de har och de har lyckats vända det till att bli ”framgångsrika” (åtminstone i den mån att de inte är i behov av socialhjälp). Däremot har ingen av dem varit socialt utslagen. Ingen av dem har varit tvungen att aldrig behöva jobba från botten helt ensam. Det brukar finnas föräldrar, barn, syskon, vänner, släktingar eller andra i deras närhet som har hjälp till i de där riktigt jobbiga situationerna när det handlar om att få ihop någon tusenlapp till hyran eller att klara maten den sista veckan.

Däremot finns det hundratusentals människor i Sverige som av olika anledningar inte har denna sociala trygghet. Som inte har någon, förutom myndigheterna att vända sig till när det kniper. Finanskrisen brukar komma upp som en av anledningarna till att samhällsklimatet har formats åt detta håll. Det tror inte jag. Även om det har haft en negativ inverkan på vår ekonomi så är det inte troligt att de hål som skulle ha fyllts tillhör de som befinner sig på samhällets botten, inte med den ekonomiska planering som råder.

Detta program:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=5065375

Tar upp några intressanta saker när det gäller välfärd och avsaknaden av densamma. När det går så långt att socialarbetare/socionomer som är bundna av lagen när det gäller att hjälpa människor som de, personligen, tycker ska ha hjälp, är tvungna att vidarebefordra sina klienter till ideella organisationer. Då, är det något som inte stämmer. Anser socionomen, i ett fall, att den person som söker social hjälp skulle behöva ha det från dem så borde de också vara de som är mest kvalificerade att ha bestämmanderätt över detta.

Så är dock inte fallet. Faller någon ur normen. Har någon köpt de saker som barnen har behövt och man inte har råd med mat, så hänvisas man till kyrkan och andra ideella organisationer.

När jag tidigare har sett uteliggare på stan så har jag tänkt ”men gå till soc., sluta knarka, skärp dig”. Numera finns inte soc. till hands för dessa. Drogerna bör de dock sluta med i vilket fall, vilket är lätt att säga – men det är lite av en förutsättning för att fungera i samhället. Numera kanske det inte bara är pundare som drar runt på gatorna för att de har knarkat upp alla pengar. Numera kan det vara vem som helst.

Det är läskigt när relationen sjukskrivning och uteliggare kan vara så nära, särskilt om man inte har något privat socialt skyddsnät.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s